Medieskuggan blir större

Centralisering, samordning, utveckling, nya målgrupper. Orden är många för en tendens som gör sig gällande på snart sagt alla områden. 
När Utbildningsradion ska spara pengar är ledningens simpla förslag att lägga ner redaktionerna i Växjö, Örebro och Luleå.

LULEÅ2006-08-28 07:49
Lars Hedström
<P>I Stockholm sitter den nya tidens chefer. De är säkert inte elaka. Av sina uppdragsgivare  har de fått veta att några miljoner måste kapas. De genomför det de tycker är nödvändiga rationaliseringar. Det är ett skitigt jobb, men nån måste göra det. De är tillsatta för att göra ett jobb och inte i första hand tillfredsställa de regionala medarbetarnas krav på att få vara kvar. <BR>I Luleå sitter två radioproducenter, Birgitta Lindström och Eva Marie Svensson, med tillsammans bortåt 20 års erfarenhet av att producera  radioprogram från Norrbotten och Nordkalotten. Utbildningsradion har producerat tusentals program sedan starten 1978, program som berättat om folks liv och leverne häruppe i nordan­landet. Det har varit programserier om kvinnoliv, språkfrågor, bygd i förvandling, barnprogram, minoritetsfrågor, personporträtt ? folkbildning och medvetandegörande som har visat upp vilken rik region vi lever i.<BR>Fullständigt omodernt, naturligtvis. Min gamle hjälte, folkbildaren Bengt Andersson, skulle vrida sig i sin grav om han visste hur nytidens centralistiska trender dödförklarar de gamla folkbildningsidealen.  <BR>Under tiden räknar de nya cheferna huvuden och pengar. Erfarenhet, kompetens och engagemang är inte mycket värt. Det hjälper knappast att det i riksdagens beslut om ny tillståndsperiod sägs att företaget ska ha en decentraliserad organisation och att publiken i hela landet ska känna sig delaktiga i programutbudet. <BR>Signalordet i både riksdagens beslut från juni 2006 och hos UR:s ledning, är spegla. Hela landet ska speglas i programutbudet. Var programmen produceras är inte lika viktigt, åtminstone inte för UR:s ledning.<BR>Det är viktigt att säga att Eva Marie och Birgitta inte bara sitter och väntar på nådestöten. Det finns ingen som gnäller över sakernas tillstånd. Men det finns en berättigad vrede över att deras erfarenheter och kompetens inte värderas. Att ledningen inte ens bemödar sig om att ta reda på vad de vill och kan. Hur Utbildningsradion skulle kunna utvecklas, tanken att de själva kanske skulle kunna bidra till förändring och förnyelse.<BR>Båda två har varit med länge och vet hur valserna går. De försöker, lugnt och sakligt, argumentera för det självklara; att man inte kan ? spegla ? hela landet från en redaktion i Stockholm.<BR>Javisst, man kan skicka upp en ivrig reporter ett par gånger per år och göra något program som kanske ?speglar? ett eller annat från bygderna, men risken är stor att det blir det förväntade som visas upp, det som inte ger några djupare inblickar i vardagslivet häruppe. Helt enkelt den vanliga snuttjournalistiken, utan den glöd och engagemang som i bästa fall finns i en väl förankrad regional redaktion.<BR>Utbildningsradions VD Christina Björk ringer upp, trots att hon är mycket upptagen av viktiga möten. Något säger mig att jag redan vet vad hon kommer att säga, och tyvärr, hon överraskar mig inte. Hon har mycket att stå i, jag förstår det och alla skäller på henne och det är ganska jobbigt alltsammans.<BR>? Så här är det, säger hon, och berättar att facken har begärt en arbetstagarkonsult, och han ska lämna sin rapport den 9 september och innan förhandlingarna är klara kan jag inte säga någonting och det är klart vi ska spegla hela landet, visst är det så, men det kan kanske göras på annat sätt än att vi fysiskt finns överallt.<BR>Om ledningen i Stockholm får som den vill kommer förändringarna att börja genomföras vid årsskiftet. Sedan  skickas uppsägningsbreven ut och  utvecklingen går vidare. <BR>Kvar blir företagsledningens löfte om att alla regioner ska speglas i programutbudet även framöver.  Vad det löftet är värt, kvalitetsmässigt?<BR>I mina öron, platt intet.</P>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Luleå