Med huset fullt av små äcklingar

I dagens helgkåseri funderar Birgitta Wiik Lindvall över första sommaren i Nybyggarland.

LULEÅ2006-11-25 06:00
Mamma äckling! Aldrig har en felsägning känts så ­träffande som när jag just torkat nattens tredje spya och ­bebin kommer med ömhetsbetygelser. <BR>När kräkningarna upphör tar takraset vid och jag ligger klarvaken och lyssnar till snön som med jämna mellanrum dunsar i backen med ett brak. <BR>Ett vitt täcke har barmhärtigt lagt sig på vår leråker till tomt. Till alla er som såg oss gräva djupa gropar i skogen intill vårt hus dagarna före det stora snöfallet; nej, det var inte traktorföraren vi skottade ner, trots att han tycks ha gått under jorden. (Men jag erkänner att jag starkt ­funderar på att sy en voododocka av honom. Om jag bara kunde sy.) Nä, vi har bara grävt ner våra buskar i förhoppning om att de ska överleva traktorförarens svek och vinterns kyla. <BR>Jag ägnar min sömnlösa vinternatt åt att summera första sommaren i Nybyggarland: <BR>## Jag har sett en huggorm. Livslevande. I naturen - alltför nära mig. Snälla snigelkott, kom tillbaka, allt är förlåtet! Trots att slemmiga ­sniglar och taggiga råttor satt sina spår i oss för alltid så lovar jag - vi ska aldrig mer mosa sniglar eller bråka om påstridiga igelkottar bara det slutar att slingra kring vår tomt. <BR>## Svinkopporna drabbade både barnen och mig för första gången ­någonsin denna gudsförgätna sommar. Svinkoppor, ni hör ju hur det låter! Det är garanterat traktorförarens fel det med även om doktorn sa något om lång het sommar och nästan tropiskt klimat. <BR>## Operation soffbord = mitt misslyckade (eller lyckade?) ­ommålningsprojekt. Allt började med att våra gamla soffbord inte ­riktigt passade in i vårt nya hus. Det var ju sådanadär kompromiss-soffbord som vi köpt billigt för längesen i väntan på de rätta borden. <BR><BR><SPAN class=mr><STRONG>Se upp Ernst ... </STRONG><BR></SPAN>Maken hade hursomhelst vant sig vid borden och tyckte det ­verkade onödigt att byta ut dem. Han insisterade istället att vi skulle köpa en massa nya kylskåpsmagneter: <BR><STRONG>"Hela vårt liv blev förstört när du slängde alla ­kylskåpsmagneter vid flytten. Vi har redan missat tre ­tandläkarbesök och två föräldramöten!" Jag låtsades inte om hans desperata längtan tillbaks till ­lapplivet utan kånkade mödosamt ut soffborden på altanen. Nu skulle här Ernst Kirschsteigas! Soffborden skulle piffas upp och få ett nytt liv. </STRONG><BR>Maken skakade på huvudet men trettonåringen ställde upp som ­medhjälpare och vi började med att omsorgsfullt slipa borden. Snart ­bestod bordsskivorna av märkligt raspiga ytor. Hur vi än sandpapprade så blev det inte slätt och lent. Då bestämde jag att det måste vara dags för etapp två, själva målningen. Vi penslade på den brunsvarta betsen men den raspiga ytan lyste igenom hur vi än gjorde. <BR>Vi testade alla tänkbara knep. Det-blir-säkert-bättre-att-liksom-svampa-in-färgen. Nähä! Om-vi-prövar-att-typ-gnugga-in-färgen-med-en-trasa-då? Näpp ... <BR>När regnet började falla övergav vi soffbordsprojektet och en vecka senare var det nya bordet beställt. <BR>Maken är fortfarande övertygad om att hela ommålningsidén bara var ett iscensatt trick för att vi skulle tvingas köpa nytt. För att blidka honom beställde jag tre postpinnar där vi kan samla alla viktiga lappar som inte får komma bort. <SPAN class=mr><BR><BR><STRONG>Jag föredrar glädjekalkyler </STRONG><BR></SPAN>När det klockan 03.00 börjar hulka från en av tonåringarnas rum ­räknar jag inte får utan till fem av sju möjliga familjemedlemmar som fallit offer för vinterkräksjukan. <BR><STRONG>Trots att jag inser att enbarnsfamiljer kommer betydligt lindrigare undan sådana här gånger så ligger jag, som är en känd kräkfobiker, och tänker på att det ändå är värt alla ­kaskadspyor i världen (eh, nåja). Jag tänker sentimentalt på hur rika vi är som fyllt vårt nybyggda slott med prinsar. Fem äcklingar. </STRONG><BR>"Vadårå, fem barn är väl inget, det har ju typ alla", var i och för sig femtonåringens kommentar när maken blev uppringd av TV i egenskap av "superpappa" inför farsdagen. <BR>I nybyggarland pratas det mycket om räntor och kalkyler. Ekonomiska kalkyler. Hur mycket man än räknar kommer man bara fram till att det mesta här i livet kostar. Då är det mycket roligare att göra lite glädje­kalkyler istället. Mer reklamfilmsliv till folket! När det gäller räntan säger jag bara att hos oss har familjestorleken räntat sig riktigt bra. Min glädjekalkyl ger också vid handen att många barn visserligen inte gör en till miljonär, men ack så rik! <BR>Trevlig helg!
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om