Med hela Europa som arbetsplats

Vi har stämt träff på ett kafé i Luleå. Det är en regnig högsommardag och Anna Ibrisagic är sen till vårt möte. - Ursäkta mig, säger hon när hon kommer instormande med en stor plastpåse under armen. - Jag var tvungen att handla lite på stan. Strumpor och sånt. - Men nu fikar vi, säger hon och går med raska steg mot kaféets delikatessdisk. Anna Ibrisagic har ett fullspäckat schema. Med lite tur lyckades vi pricka in hennes enda lediga helg i Luleå denna sommar. Som ledamot i EU:s utskott för försvars- och utrikesfrågor är semester inte en självklarhet. - Krig tar ingen hänsyn till att vi är lediga. Just nu är det oroligt i Sagreb och de har bett om min hjälp. Då är det bara att packa väskan. - Jag har hela Östeuropa som arbetsplats, konstaterar hon. Förnyat förtroende
Hon talar snabbt. Skrattar högt. Bryr sig inte om att kafégästerna lyssnar. Anna Ibrisagic är en av våra 18 svenska representanter i EU-parlamentet. Efter årets EU:val i juni stod det klart att hon fått förnyat förtroende hos väljarna. Skulle hon tacka ja till ytterligare fem år i Bryssel? Den här gången var det inte ett givet beslut. Hon tystnar. Funderar lite och förklarar: - Det är ett tufft jobb, säger hon med eftertryck. - Oavsett vad folk tror så jobbar vi hårt. Under en vecka kan jag ha rest mellan Luleå-Bryssel-Moldavien och hem samma väg. Min arbetsdag kan börja fyra på morgonen och pågå fram till midnatt. - Det tar på krafterna. Jag övervägde beslutet länge innan jag bestämde mig. Det blev ett ja. Anna Ibrisagic har ägnat fem år åt frågor som rör den europeiska utrikespolitiken. En investering som hon gärna vill förvärva. - EU är ett komplext system av maktstrukturer. Det tog mig nästan två år att känna mig hemma i parlamentet, att hitta fungerande nätverk. Efter fem år börjar jag känna att jag själv har makt att förändra. Det kan jag inte bara kasta bort, säger hon. Det är de fredsbevarande insatserna inom EU som ligger henne varmast om hjärtat. - EU grundades som en reaktion på krig, och vi arbetar mycket med att förhindra krig. Om vi kan förhindra att en enda regering faller, ja, då är det värt det. Jag ser att vi gör en skillnad och det är det som gör att man orkar. På flykt från kriget
Anna Ibrisagic talar av egen erfarenhet. Hon kom till Norrbotten för 15 år sedan, som flykting från det krigsdrabbade Jugoslavien, numera Bosnien. Hon bar med sig tunga erfarenheter från kriget och levde sina första år i Luleå under knappa förhållanden. - Min son var bara ett år när vi kom till Sverige och Norrbotten. Vi fick börja om från noll, berättar Anna utan dramatik. - Jag kämpade hårt för att vi skulle anpassa oss till det svenska samhället. Jobbade långa arbetsdagar och nätter för att klara hyran. Jag lärde mig svenska på en månad. Med språket öppnades dörren till arbetsmarknaden. Anna kunde snart ta upp sitt yrke från hemlandet, som tolk åt kommunen. I samma veva väcktes intresset för lokalpolitiken. - Jag hade sett och upplevt mycket här i Sverige som gjorde mig förbannad. Det var en massa sociala åtgärder hit och dit som inte ledde någonstans. Jag kunde inte acceptera allt detta med att "staten skulle ta hand om mig". - Jag ville ju ha ett jobb, inte leva på bidrag. Så tror jag faktiskt att de flesta flyktingar tänker. Den frispråkiga Anna Ibrisagic gjorde på kort tid karriär som politiker inom Moderaterna i Norrbotten. Som ledamot i kommunfullmäktige och senare gruppledare för länets Moderater var steget inte långt till den nationella politiska arenan. Men när hon valdes in till Sveriges riksdag, år 2002, fanns ännu inga tankar på en internationell karriär. - Egentligen har det aldrig varit mitt mål att bli politiker, eller att sitta i EU:parlamentet. Det har blivit så, menar hon. - Men när jag väl går in i något, då gör jag det ordentligt, säger Anna och skrattar. - Jag har aldrig gått in i politiken för pengarnas skull. I mina ögon är det helt ointressant. Jag hade arbetat med detta oavsett vad jag tjänat. - Det kommer alltid att finnas de som anser att politiker är överbetalda. Jag väljer att inte ge mig in i den diskussionen, avslutar hon. Stannar i Luleå
Nu väntar ytterligare fem år av politisk kompromiss i EU:s högkvarter i Belgien. Anna hyr en lägenhet nära parlamentet i Bryssel men har inga planer på att lämna Norrbotten. Tanken på ett nytt uppbrott avskräcker. - Jag har gjort det en gång och aldrig mer, säger Anna bestämt. - Tidigare har jag alltid kommit hem till min son på helgerna men nu ska han börja studera i södra Sverige. Det innebär mindre resor för mig. - Luleå är mitt hem och min bas. Även om jag har lång resväg till jobbet så är det värt det.

Med hela Europa som arbetsplats

Hon behärskar tio olika språk och är kompis med Carl Bildt. Hon har hela Europa som sin arbetsplats. Kuriren har träffat Anna Ibrisagic, som nu går in i sin andra mandatperiod som EU-parlamentariker.