Videon är inte längre tillgänglig
DANSEN VAR HANS LIV, Jakob Isaksson var en efterfrågad lärare på alla nivåer från gymnasiets estetiska program till olika dansstudior och universitet. Han dansade själv, bland annat i hip-hopgruppen Beefnoodles. Vid sidan av dansen tränade han olika kinesiska kampkonster, taiji, qi gong och kung fu. Han började experimentera med olika
rörelsemönster och satte upp en dansföreställning där streetdance kombinerades med krigarkonst.
Om man googlar på Jakob Isaksson hittar man bland annat en artikel om detta, men också texter som berättar att han räknas som en av landets mest
meriterade streetdansare och en mängd reportage som handlar om
Jakob som dansare, koreograf och lärare. Den röda tråden är ofta att han tänker nyskapande och vill utveckla dansen.
VID SIDAN OM DANSEN växte intresset för kampkonst och han blev taijimästare. Under sina dansresor i USA och i
Europa passade han på att söka upp andra taijimästare för att träna och utvecklas och det var tack vare de
kontakterna som han fick en första
inbjudan till Wudang som är sätet för den kung fukonst han utövar.
– Det tog lite tid innan jag kunde förverkliga resan, men när den väl blev av kunde jag bara konstatera att det var det häftigaste jag varit med om i hela mitt liv.
Vid det första besöket tillbringade han två månader på Wudangberget där han tränade med ett 60-tal andra elever, de flesta kineser men också några västerlänningar.
Vistelsen i Wudang var inte enbart behaglig. Han var där under vintermånaderna och det kunde vara bitande kallt, lika kallt ute som inne. Byggnaderna värms inte upp och de består av tjocka stenväggar.
– Våra träningspass ute var hårda, man kom in och duschade i kallvatten, och sedan gick vi ut i kalla rum. Det ingår i härdningen som är en del av träningen. Men jag hade dubbla långkalsonger under den
tunna träningsdräkten.
Jakob berättar att hans lärare, när det var dags att åka hem igen, sa "nu är du antagen som elev", och det var ett erbjudande och en chans som han
inte kunde avstå. Detta innebar att han skulle bryta helt med sitt gamla liv och sikta in sig på att tillbringa tre år på det kinesiska berget.
DEN STORSLAGNA NATUREN, klimatet, kulturkrockarna och fattigdomen gav
intryck som var överväldigande, men som också förberedde honom för de tre år som komma skulle, ändå krävdes flera månaders förberedelser - både mentala och praktiska - inför avfärden.
Jakob sa upp hyreskontraktet på sin bostad, magasinerade ägodelarna och sa upp sig från sitt jobb. Reaktionerna från omgivningen lät inte vänta på sig.
– ”Helt galet”, tyckte många, andra följde fascinerat mina förberedelser.
Jakob skulle leva ett liv som skiljer sig diametralt från det vardagsliv
vi är vana vid. Under det första året hade Jakob knappt någon kontakt alls med världen utanför templet. Facebook, twitter, nyhetssajter eller slösurfande var bara att glömma. Nu skulle fokus riktas inåt och studierna tas på allvar. Här väntade över åtta timmars daglig träning - bland annat. Och ett liv i enkelhet.
– Jag visste vad som väntade och var som dansare van att träna fokuserat så nej, omställningen blev inte så svår. Jag som hade tränat på att duscha kallt - för att härda mig - upptäckte att det till och med gick att värma duschvattnet, haha.
JAKOB BERÄTTAR ATT MAN i Kina ser kampsport som en konstform bland andra konstformer och målet är att behärska dem alla så bra som möjligt.
– Man kan inte bara lära sig att slåss, utan måste välja minst en annan konstform som väger upp kampkonsten. Jag valde det uråldriga stränginstrumentet gu qin, säger Jakob och visar ett
instrument i trä och en vacker handgjord notbok med kinesiska tecken som vart och ett ser ut som ett konstverk.
Dagsschemat sträckte sig från den stunden tuppen gol fram till klockan tio på kvällen. Förutom kampträning och musik studerade Jakob även kinesiska.
I TEMPLET FANNS FÅ västerlänningar men faktiskt ytterligare en svensk man. Det var oftast med honom Jakob pratade under det första året innan han kunde förstå och göra sig förstådd på kinesiska.
– Många av mästarna talade endast kinesiska och man kan väl säga att det egentligen var först under det tredje året som vi kunde prata med varandra, även om djupet och nyanserna i samtalen fortfarande saknades.
Efter det första tempelåret flyttade Jakob till den skola han och några andra lärljungar hjälpt sin mästare att bygga upp. Hit fick även Jakobs egna elever
från Sverige chansen att komma på besök. En av dem är Roland Fransson från Luleå.
– Jakob är "the real deal" när det kommer till hängivenhet och ambition. Allt jag kan göra är att vara glad och tacksam över att jag får kalla mig elev under Jakob och att han har tagit mig som elev, säger Roland som är den som med jämna mellanrum tar hem den luleåfödde mästaren för att undervisa.
ROLAND VAR OCKSÅ EN AV DE första Jakob besökte när han nyligen kom hem till Sverige. Under sina tre år i Kina hälsade Jakob inte på hemma en enda gång och omställningen till ett västerländskt liv känns som det svåraste med hela vistelsen.
Jakob säger att han på Wudangberget kunde ägna sig helt åt sin egen utveckling, medan det här finns många olika saker att ta hänsyn till.
– Livet i Sverige är ett krångligare liv med alldeles för mycket prylar. Det första jag gjorde när jag kom hem var att rensa bland mina magasinerade
saker. Jag skänkte saker och kläder till insamlingar.
JAKOB SÄGER ATT DET inom Wudang kung fu finns en filosofi som går ut på att man inte ska äga för många saker. Man behöver inte tio svärd men ETT som är riktigt bra.
– Det gäller hela tiden att fundera på vilka som är de riktiga behoven och vad som bara är ens egna egoistiska behov. Av mina vänner i Kina, som inte har så gott om pengar, har jag lärt mig att ett enkelt liv kan vara ett mycket bra liv. Det viktiga är kärleken och relationerna till människor. Att vi mår bra.
Just nu är Jakob i full färd med att skapa sitt nya västerländska kampkonstliv och arbetet med att bygga upp en riksorganisation för Wudang kung fu är i full gång. Jakob kommer inte att gå tillbaka till en vardag med ett "vanligt" jobb där kung futräningen bara är ett intresse.
– Mitt uppdrag är att föra vidare kunskaperna och kompetensen i kampkonsten. Jag kommer också att ge behandlingar i akupunktur, massage och qi gong och hjälpa det svenska kung fulandslaget. Utöver det ska jag fortsätta att fördjupa mina egna kunskaper.
Jakob som har sina rötter i Luleå och Umeå kommer att ha sin framtida bas i Stockholmsområdet men planerar att verka i hela landet.
Men dansen då?
– Mina gamla danskompisar frågar också det och säger att de inte kan förstå att jag slutat dansa. Men det har jag inte heller! Jag har aldrig dansat så mycket som nu. Titta på rörelserna i kung fu så förstår du.