Martina gläds över beslutet

Husen på Sandgatan i Svartöstaden är måhända i behov av en rejäl uppfräschning. Men de boende klagar inte, tvärtom. Det är här de vill bo. I hus som inte bara har ett värde för dem, utan också ett värde ur ett kulturhistoriskt perspektiv.
- Sådana här lägenheter byggs det inte i dag. De här husen är byggda i slutet av 1940-talet. Och då var det här riktiga lyxlägenheter som man bodde fem till sju personer i. Husen har en gammal historia, säger Martina Larsson.
När Martina flyttade in i sin tvåa för sex år sedan visste hon inte om att hennes hus och tre till var rivningshotade. När vetskapen nådde henne var hon inte sen att sälla sig till dem som stred för husens överlevnad.
- Lägenheten i sig är så trivsam, den har en själ. Sedan så är gården här utanför perfekt för barnen. Hela området är bra för barnen eftersom det knappt är någon biltrafik här. Läget är väldigt barnvänligt, och det är många barnfamiljer som bor här. Det känns som att det är på landet, vi har ju grusväg här utanför. Samtidigt är det mitt i allting, säger Martina Larsson.
Hyran ligger på 2.900 kronor, vilket är en bidragande orsak till att familjerna vill bo kvar i lägenheterna.
- Det är en trygghet att ha en sådan låg hyra. Jag vet att jag klarar mig trots att jag är ensamstående och studerar. Sedan får man acceptera att hyran höjs efter en renovering, säger Martina Larsson.
Hon, och de andra som kämpar för husen, har svårt att se varför man har skyndat så med ett rivningsbeslut.
- Det är en stor sak att riva 16 lägenheter. Man behöver inte ha så bråttom. Om man ska riva så ska alla vara helt säkra på att det verkligen är nödvändigt. Vi är så glada över att gruppledarna har lyssnat på oss och fick rivningsansökan upphävd. Även de vill att det här ska lösas. Sedan vet vi inte vad det blir av allting, vi är öppna för alla förslag. Utom rivning, säger hon.