Ett värmeljus brinner stadigt intill den inramade bilden på Ronny Johansson. Han dog mitt i steget, på väg att förverkliga sin och dottern Mariah Johanssons, 33, drömmar för odlingarna på Brändön utanför Luleå.
Ronny hade haft hjärtinfarkter tidigare och behandlats med ballongsprängning, han gick också på regelbundna kontroller av hjärtat.
Ändå hände det som inte fick hända.
– Pappa var 66 år men jobbade fortfarande som snickare, vid sidan av allt arbete på gården. Han hade alltid tusen järn i elden och det fanns ingenting som han inte kunde bygga eller laga. I somras snickrade han vår altan, säger Mariah med en gest mot husets gavel som vetter mot vattnet.
Det var där hon satt och drack kaffe med sin far dagen innan hon åkte till Nyköping för att fortsätta studierna till trädgårdsmästare.
Det var där de sågs för sista gången, en söndag i september.
Mariah berättar att hennes pappa var glad för att hon valt att utbilda sig till trädgårdsmästare och tog entusiastiskt del av bilder som dottern skickade från skolan.
– När jag skickade bilder till pappa på traktorer och redskapskörning den onsdagen fick jag inget svar. Det var ovanligt, han brukade svara direkt. När min sambo Patrik senare ringde och frågade vad det var med pappa, vår dotter Haley hade sagt att han hade ont i nacken, tänkte jag att han kanske slagit sig i en planka på jobbet.
Senare på kvällen fick Mariah veta att det var betydligt värre än så.
– Mamma ringde och sa ”han är borta”. Pappa hade rasat ihop i dörröppningen och trots att mamma gjort hjärt-lungräddning i 30 minuter, tills ambulansen kom, så gick hans liv inte att rädda. Det var en chock, jag var så långt borta, säger Mariah.
Tårarna stiger i hennes ögon och bordercollien Fly är omedelbart framme för att trösta.
– Hon är så klok. Så fort jag blir ledsen finns hon intill mig, säger Mariah och kliar hunden bakom örat.
Mariah berättar att hon tog första bästa flyg hem för att finnas vid familjens och mammas sida. Föräldragården står bara tiotalet meter från Mariahs hus och det är hos mamma Anita som Mariah sovit ända sedan deras liv kullkastades totalt.
– Mamma har levt med pappa i 47 år. Han var ryggraden i familjen, på gården och i företaget och det har blivit så tydligt när han är borta. I vinter har vattenledningarna frusit och vedpannan krånglat och vi har ingen aning om hur vi ska lösa sådana problem. Pappa fixade ju allt. Det fanns ingenting som han inte klarade av, han var som en hustomte. Nog har det hänt att jag i min förtvivlan tänkt låsa dörren, bomma igen och lämna allt. Men nej, jag kan inte ge upp min dröm och alla våra planer.
Familjen har bedrivit odling av grönsaker och bär i en större omfattning i 20 års tid. Mariah är uppvuxen i växthus och grönsaksland, men det var pappa Ronny som hade det övergripande ansvaret och kollen på allt som rörde gården. Nu erövrar Mariah kunskaperna i samarbete med mamma. Årets tulpanlökar är satta, snart ska många fröer ner i jorden och hon rattar traktorn, och alla andra trädgårdsmaskiner, med van hand.
– Pappa gick bort mitt i skördetiden. Vi ställde in Bondens marknad den första helgen men åkte dit de två kvarvarande helgerna. Vi fick mycket hjälp från släkt och vänner med att skörda. Grannar kom till oss med mat. Vi är otroligt tacksamma för allt stöd och den omsorg vi fått i vår stora sorg.
I början kände Mariah att hon inte orkade fortsätta i skolan, men mamman och sambon peppade henne och sa att Ronny hade önskat att hon skulle gå klart.
Det var bara några få månader kvar.
– Jag är ingen "quitter" så jag bestämde mig för att fullfölja utbildningen. Mina klasskamrater var ett ovärderligt stöd och för bara en vecka sedan tog jag examen.
Att pappa Ronny stolt fanns vid hennes sida är hon säker på. Hon förnimmer pappas närvaro lite nu och då. Och i pappas anda tänker Mariah fortsätta att förverkliga planerna för företaget.
– Vi hann skissa på ett till växthus och planerade att sätta fler jordgubbsplantor i sommar. Jag och pappa drömde också om att skaffa alpackor. Någon gång i framtiden ska det nog bli verklighet. Sedan vill jag gärna öppna ett sommarcafé med råvaror från gården. Jag tänker att vår dotter Haley kan sommarjobba där. Hon är den femte generationen på Staffansgården.