I tisdags skrevs Margit Lundberg ut från sjukhuset. Sonen Hans Lundberg berättar att tillsammans med socialförvaltningen ska de ha kommit överens om att mamman skulle prova bo själv hemma i lägenheten, hemtjänsten skulle bistå med maximal insats. Om det inte fungerade skulle ett annat boende ordnas, genast.
Om än hemtjänstens insatser fungerade så räckte det inte för att Margit Lundberg skulle känna sig trygg. På tisdagseftermiddagen, 30 minuter efter att Hans Lundberg lämnat hennes lägenhet hittar systern henne gråtandes.
– Hon funderade över natten och vill inte alls vara ensam, säger han.
Ett massivt telefonarbete inleds. Efter mycket om och men får de kontakt med en jourhandläggare på socialförvaltningen, sent på kvällen får Margit Lundberg besked om att hon får tillbringa natten på kommunens korttidsboende.
– Han är den enda som någonsin velat hjälpa oss, konstaterar Hans Lundberg, torrt.
Margit Lundberg är nöjd, om än hon fått beskedet att hon bara får stanna på korttidsboendet tills klockan 14.00.
– Jag sov jätteskönt. Jag var så trött att jag inte orkade krypa upp ordentligt på kudden innan jag somnade, berättar hon när Kuriren träffar henne strax innan lunch.
Fortfarande vet hon inte var hon ska sova när natten kommer. Hem vill hon inte, hennes begäran om en plats på ett särskilt boende kvarstår.
– Jag vet inte vad det är, men det känns inte bra hemma. Jag vet heller inte hur det är på ett boende, men det känns som att allt annat är bättre, säger hon.
Senare på onsdagseftermiddagen får Margit Lundberg besked om att hon får stanna ytterligare en natt på korttidsboendet. Vad som ska ske därefter är för henne oklart.
Pia Berglund, chef på myndighetssektionen på socialförvaltningen, delar inte Kurirens bild om att det inte fungerat kring Margit Lundberg.
– Det bilden du beskriver är inte vår bild, säger hon och vill inte kommentera saken vidare med hänvisning till att de inte kan gå in på detaljfrågor.
Däremot så säger hon att det finns tre anledningar till att någon får en plats på ett korttidsboende.
1. Avlastning för anhöriga.
2. Hemgångsplats vilket innebär att det fortsatta behovet utreds, fokus ligger på återgång till hemmet.
3. Avvaktan på en beviljad plats på ett särkilt boende.
– Vi jobbar utifrån socialtjänstlagen och kommunens riktlinjer, det är inget vi hittar på själva.