–Skamligt, säger hon och får medhåll av sina bägge barn som tar sin mamma på största allvar när hon efter en svår sjukdom inte längre känner att hon törs återvända till sin lägenhet ens med hemtjänst. Hon har förgäves försökt förklara att hon vill till ett boende, fast eller tillfälligt, men nekats. Till saken hör att hon både hör och ser illa:
– Det ärotänkbart att flytta hem och sitta ensam och otrygg i mörkret, säger hon när vi träffar henne och hennes anhöriga på sjukhuset där hon legat i nära två veckor. Nu är hon färdigbehandlad men oron får henne att vägra låta sig skrivas ut. Då hotar sjukhuset henne med att begära polisassistans.
Margit Lundberg, och hennes barn intygar att det faktiskt är så att sjukhuset hotat med polishämtning av den gamla som kom in akut för ett par veckor sedan med vatten i lungorna och andnöd, Det visade sig att hon lider av ett allvarligt hjärtfel.
Men i själen har inte oron läkt ut vilket hon förklarat i flera upprepade vårdplaneringar där det sociala erbjuder henne hemtjänst. Det är något som inte stillar hennes oro:
– De finns ju inte på plats hela tiden. Vet du hur hemskt det är när man har vatten i lungorna och man inte kan andas säger hon.
– Det måste ju vara något fel på lagarna när man måste ha haft en massa hemstjänsttimmar innan man kan komma ifråga för en plats på ett boende. Jag har inte den tiden på mig, jag är 93. Och för att kunna få ett boende måste du först åka hem och ansöka om det, jag kan absolut inte fara hem, det här måste de lösa, säger hon.
Margit Lundberg tycker det är obegripligt att man inte tar hennes ångest på allvar. Hon skänker också en tanke till andra gamla i samma situation som inte kan tala för sig själva eller har barn som gör det.
– "Du är ju så pigg och kan gå själv", sa läkaren till mig samtidigt som han påpekade att det var ju flera andra som var mycket sjukare.. säger Margit Lundberg som inte drabbades av något dåligt samvete. Tvärtom gjorde det henne arg.
– När chefsläkaren sa till mig att han hade befogenhet att begära polishandräckning så svarade jag att" ja då får vi skämmas-både du och jag".
–Vården har varit jättebra men nu snubblade de på målsnöret, säger hon och ler lite snett.
Landstingsdirektören Mats Brännström kommenterar saken:
– Om man bortser från personens känslor så är det så att landstinget inte har varken resurser eller ansvar att lösa boende. Det är kommunens ansvar. Om man nu sagt som det påstås så tror jag det mera är ett utslag av frustration. Man har i princip ingen rätt att vara på sjukhuset om man ska hårdra det. Men jag tänker att man nog löser det här utan att ta polishjälp. Jag har aldrig varit med om det. Sen kan man fundera på hur vi ska ta hand om alla våra gamla, säger Mats Brännström.