Surströmming lär stå på menyn för många av norrbottningarna i helgen. Årets surströmmingstest ägde rum i Lövskär, där Steve Miell, ägare till restaurang Hamnköket, hade samlat ihop en entusiastisk samling vänner. De flesta av dem äter mer än gärna surströmming året om. Steve Miell konstaterar redan vid ankomsten att vi nog inte är särskilt intresserade av omdömet från en walesare, så han låter vännerna göra jobbet.
– Jag äter surströmming minst tio gånger per år. En gång bjöd vi hem folk och åt med dem på annandag jul. Vi har ätit surströmming på nyårsafton också, då hade vi samlat ihop en massa gamla burkar. De small ordentligt när vi öppnade dem, myser Bernt Viklund.
LISTAN: Här är årets bästa surströmming
För Gösta Nordberg råder verklig högsäsong för surströmming, han tillverkar också sin egen strömming för husbehov.
– Jag har nog hunnit äta fyra-fem gånger sedan den 1 augusti.
Han och Sten Carlsson, även han en verklig entusiast, går loss på de första strömmingarna som bärs ut. Helt utan krusiduller ska det vara. De smakar av strömming efter strömming, utan tillbehör.
– Annars känner man ju inte smaken ordentligt. Sedan, när vi är klara med provsmakningen, då kan vi börja äta surströmming på riktigt. Då tar jag av tillbehören, säger Gösta Nordberg.
Vad kännetecknar en riktigt god surströmming, då?
– Den ska vara lagom salt och lagom fast, tycker Anne-Maj Nilsen.
Maken Svein Nilsen kommer från Norge, men för honom var det kärlek vid första tuggan när han fick smaka på den sura delikatessen.
– Jag flyttade till Luleå 1987. Jag var på jobbet och kom in i lunchrummet där några satt och åt surströmming. Jag tänkte, herregud, vem har råkat släppa sig så här illa? Men jag smakade och det var fantastiskt gott. Jag förstår inte människor som säger att de inte tycker om surströmming.
Han konstaterar att en av de första strömmingarna som serveras har en "fantastiskt fin rom".
Vad kännetecknar en dålig surströmming?
– När den smakar plåt, från burken, säger Sten Carlsson.
– Plåtsmak i surströmmingen är som kork i vinet, slår Bernt Viklund fast.
Marielle Pensaar Miell är dotter till restaurangens ägare. Hon bor i Storbritannien en stor del av året, men har lärt sig uppskatta surströmming från tiden då hon har bott i Norrbotten. Liksom de övriga i gänget är hon måttligt entusiastisk när vi har kommit fram till filéerna.
– Den här smakade inte ens surströmming, konstaterade hon när en av de sista tallrikarna bars in.
Juryn var inte helt enig, men så småningom korades den vinnande strömmingen, Mannerströms. Tätt efter kom Ulvöprinsen och Kallax. Bottenbetyg blev det för två av filéerna, Borkby och Oh, jäs.
Steve Miell öppnade burkar på löpande band och konstaterade att det visserligen finns mattraditioner med mycket gamla anor i hans hemland.
– Men inget är så extremt som surströmming!
För den som gillar romströmming finns det tre leverantörer, Kallax romströmming, Borkbo och Oh, jäs. Klassen romströmmingen deltog inte i årets surströmmingstest.