Solen bryter fram mellan björkarna och på marken ligger årets första tecken på att vintern är i antågande. Efter vägen kommer Katarina Sundvall gåendes.
– Vi är flera och ska mötas upp här. Jag väntar på dem och är lite före men det var så fint väder så jag ville ut. Jag tycker det här är en jättefin högtid, det är så vackert att göra det här, säger hon.
Örnäskyrkogården har en särskild betydelse för henne. Hon ska besöka flera gravar, bland annat gravarna där hennes farmor och farfar vilar.
– Här bakom fanns det ett hus och där bodde min farmor och farfar, Tycko och Hildur Sundvall, och de är begravda här nu. De ägde en ganska stor del av marken och sålde den till kommunen och det blev kyrkogård. De vilar på sin egen mark nu, säger Katarina Sundvall som alltid tänder ljus på denna dag.
– Jag har alltid tyckt att det här varit jätteviktigt. Det har varit en tradition. Det är inte så att jag sörjer dem, jag sörjer inte dem som är döda så det är inte av sorg, utan kanske mer att man kommer ihåg dem och känner glädje, säger hon.
En bit inne på kyrkogården kämpar Britt-Louise Bergström med att tända ett ljus men tändaren trilskas och det dröjer ett tag innan vi med gemensamma krafter får fart på lågan.
Vem tänder du ljuset för i dag?
– För min son. Sedan har jag en till son vid muren däruppe. Så jag ska dit och tända ljus också.
Hon tycker att det är viktigt att det är fint på deras viloplats och när mörkret faller en dag som denna är det en speciell upplevelse att befinna sig på kyrkogården.
– Det är så vackert med alla ljusen. Just nu ser man det inte så tydligt när det är ljust och solen skiner men när det skymmer till kvällen blir det jättefint, säger Britt-Louise Bergström
En bit bort är Mats Lundgren på väg att tända ett av de fem ljus han tänder på kyrkogården i dag.
– Det är som en samlingsplats för hela våran släkt, höll jag på att säga, säger han.
Han är noga med ljusen och besöker den vackra kyrkogården ganska ofta.
– Ja, jag tänder ljus på all helgona och alla advent, jul och nyårshelgen, trettonhelgen. Sedan börjar det bli så mycket snö så man får skotta sig fram, säger Mats Lundgren och ler.
Att besöka kyrkogården och tända ljusen är en fin stund.
– Man får besöka sina anhöriga som gått bort och får en liten stund med dem. Det är så det är när man går hit, säger han.
På parkeringen träffar vi Britt-Inger Olovsson och sambon Per Arne Strand som ska tända ljus för Britt-Inger Olovssons föräldrar. Det är en tradition och för Britt-Inger Olovsson känns det viktigt att få göra detta.
– Jo, det gör ju det. Att få komma ihåg dem. Vi brukar vara här varje år, säger hon.
Vanligtvis besöker de kyrkogården när det är mörkt men i dag råkade det bli lite tidigare.
– Annars är det en faktor i det hela att komma hit när det är mörkt. Det är väldigt stämningsfullt, säger Per Arne Strand.
– Ja, det är så vackert då, fyller Britt-Inger Olovsson i.
– När allt är tänt är det fantastiskt och då kan man gärna bara stanna upp och ta in det och tänka efter vad det handlar om egentligen, säger Per Arne Strand.