Många fina klipp

En halvtimma innan arbetsdagen börjar kommer Mona Kero till salongen. Hon har, som vanligt, tagit morgonens långpromenad med hunden Boss innan han följt med husse till jobbet. Nu duschar Mona och fixar sig iordning inför arbetsdagen. Klockan 09.00 kommer hennes första kund. Mona frågar vad kunden tänkt sig för klippning och färgning, hon kommer med egna förslag och drar sedan på sig nylonhandskarna och blandar till rätt nyanser. Monas kollegor Anna och Sofia putsar varandras frisyrer i väntan på att deras kunder ska dyka upp. ? Ibland stannar vi kvar i salongen efter arbetstid, säger Mona och berättar att hon och Anna blev kvar till 22.30 häromkvällen då hon fick håret tonat och klippt och Annas lugg kortades. I högstadiet hade Mona Kero planer på att bli kemist. Kemi var ett ämne som intresserade henne och det var ett ämne hon läst redan i lågstadiet, som hon gick i Bagdad. ? Pappa jobbade åt Ericsson i Irak, därför gick jag ettan till femman i en engelsk skola där, och vi läste kemi från första klass. När vi flyttade till Sverige igen, till Råneå, förstod jag att vi hade haft betydligt mer ordning och reda, disciplin, i den engelska skolan. Något som också förvånade mig var att man började läsa just kemi först på högstadiet. Ett av de starkaste minnena från Iraktiden var när det första flyglarmet gick ? Iran-Irak-kriget hade brutit ut. ? Det var tidigt en morgon och alla skulle samlas på Ericssons kontor. Vi låg under trappan medan bombningarna pågick och stannade på kontoret i några nätter, tills vi kunde åka hem till Sverige. Hamnade rätt Efter högstadiet i Råneå började Mona humanistisk linje men hoppade av och sökte i stället till frisörlinjen där hon genast kände att hon hamnat rätt. Hon säger att det roligaste med yrket är att det är kreativt. Och att man möter många spännande, roliga människor. ? Men de positiva sidorna är ibland också negativa. Om något hänt, man kanske är ledsen en dag, så måste man ändå vara glad och trevlig med alla kunder. I vårt jobb kommer man människor väldigt nära under en ganska lång tid. Nog har det hänt att jag stått och jobbat en hel dag med en klump i magen. Oftast är det dock positivt med alla mänskliga möten. Och några lortpellar råkar frisörerna vid salongen väldigt sällan ut för, däremot har det hänt att Mona funnit huvudlöss hos sina kunder. ? Huvudlössen kliar ju inte alla gånger. När jag upptäcker huvudlöss hos en kund försöker jag diskret tala om det för vederbörande. Visst blir de skärrade, men det finns lusmedel och jag berättar hur man gör för att bli av med lössen, säger Mona. Klockan 11.00 kommer en helt ny kund. En arbetskamrat på Försäkringskassan har rekommenderat Linda Andersson, 25, att klippa sig hos Mona Kero. Kärleken förde Linda Andersson från Falkenberg till Luleå för ett par år sedan, ännu har hon inte funnit någon favoritfrisör på sin nya hemort. ? Men min arbetskompis ser alltid så snygg ut i håret. Nu vill jag också göra något roligt, säger Linda. Hittills har hon för det mesta varit blond, kanske slingat håret litegrann, men alltid bara i blonda nyanser. Linda har bläddrat i frisyrtidningarna i väntrummet och pekar på en ljusröd nyans. Mona nickar och tar fram färgproverna, hon föreslår flera olika kopparröda nyanser och förklarar att färgtonen också måste passa med den hudfärg man har. Mona blandar till tre olika nyanser och arbetar effektivt in färgerna i Lindas hår. Med hjälp av värmeisolerande aluminiumfolie avgränsar hon de olika slingorna från varandra. Färgen i Lindas hår antar en morotsröd ton men Mona lugnar henne med att det inte är den färgen håret kommer att få. När all färg är på plats ska Linda sitta i en hårtork med infravärme medan toningen verkar. ? Kaffe, te eller ett glas vatten? erbjuder Mona sin kund och kilar sedan ner i personalrummet i källarplan där hon fixar varsin kopp rött te till sig själv och kunden. ? Jag måste äta något var tredje timme för att må bra, säger hon och tar en tugga från ett päron innan hon skyndar upp igen med kopparna. Det blir sällan några regelrätta kafferaster för frisörerna på salongen. Uppstår några luckor mellan kunderna finns det alltid jobb att göra. Varor ska beställas, packas upp, det ska prismärkas och dammtorkas. Småpratar om jobb Mona undersöker en slinga i Lindas hår, kanske har färgen verkat klart? De småpratar om Lindas jobb, om avståndet till släkten i Falkenberg, att det är där hon ska fira jul och hur hon acklimatiserat sig till sin nya bostadsort. Mona sköljer bort färgen ur Lindas hår men gnuggar in ytterligare en schampotoning på några slingor, där hon vill få fram en annan effekt. Linda blundar och lutar sig tillbaks i stolen medan det ljumma vattnet sköljer hennes hår. ? Det här bli bra! utropar Linda spontant när hon ser sig själv i spegeln. ? Ja, nu är den blonda tiden förbi, skrattar Mona och sätter saxen i det röda håret. Egentligen ska Mona ha lunch klockan 13, men det drar ut på tiden. För en gångs skull har hennes arbetskamrater också lunch samtidigt, Sofia springer i förväg till lunchrestaurangen och ordnar ett bord. Det blir skratt, prat, sallader och bakad potatis till lunch. Och ett snabbt öga på klockan då och då. ? Vi är ett litet, tajt gäng som skojar och har jätteroligt ihop. Jag tror att kunderna också tycker att det är kul, säger Mona. Tre nya kunder Klockan 14 väntar tre nya kunder i salongens väntrum. En av Monas Keros äldsta stamkunder ska putsa sin superkorta frisyr. ? Här handlar det om precisionsklippning. Hon har så otroligt tjockt hår, säger Mona och drar fingrarna genom det silvervita håret. Lena Öbergs hår klipps först med klippmaskin och sedan med sax, Mona bokar alltid rejält med tid till Lenas klippning. ? Jag trivs med att ha det kort, jag är ofta ute med hundarna och vill kunna gå ut utan att tänka på frisyren, säger Lena. Det blir mycket hundprat i salongen resten av eftermiddagen. Lena Öberg pratar gärna om sin labrador Anja, 3, och griffon bruxelliousen Linn, 9. Nästa kund är lika hundintresserad. Veronica Johansson har nyligen köpt en valp och berättar allt om lilla Garbo för sin gamla kompis och frisör Mona. Hennes kollegor småpratar också med sina kunder, fönarna brusar och susar, telefonen ringer ofta, ofta och det är lätt att förstå om frisörerna går hem med huvudvärk. Det är aldrig riktigt tyst i en frisersalong. ? Vi försöker tänka på att i alla fall prata med låg röst, av hänsyn såväl till varandra som till kunden. Det ska vara en mysig stund att gå till frisören och bli ompysslad. Ansträngande för nacken Mona Kero tror inte att hon kommer att stanna i yrket till pensionsdagen. Hon säger att det är sällan frisörer orkar med jobbet ett helt yrkesliv, arbetet är ansträngande för nacke och axlar, många blir ljudkänsliga med åren och man utsätts för mängder av kemikalier ? många drabbas av allergier och astma. ? En annan nackdel är lönen. Alla har samma lön oavsett om man är ny i yrket eller har jobbat i 20 år. Därför öppnar många frisörer egen salong, även tjejer vill ju tjäna pengar! Mona gjorde dock allt ?baklänges?. Hon började sin karriär med att öppna egen frisering, men det är inget hon planerar att göra igen. ? Ett tag funderade jag allvarligt på att läsa till läkare, men det har jag skippat. Det enda jag säkert vet är att det är färg och form jag ska jobba med. Men jag tycker att frisörjobbet är alldeles för roligt för att jag ska lägga av ännu på flera år.