Inga Maj Johansson, 84, pensionär, Luleå:
”Visst är det allvarligt med coronan, men det har gått ganska bra även om det är långsamt ibland. Tack och lov har jag ett glatt humör och försöker peppa upp mig själv. Jag och mina gamla kolleger brukar ringa till varandra, men nu har vi inte längre något roligt att berätta. Det händer ju inte så mycket och alla vet hur det är.
Jag har hjälp av min dotter som handlar åt mig. Jag har inte varit i stan på länge och där är så dött att det inte är roligt att gå dit.
Mina barnbarn håller stenhårt på reglerna och kommer inte på besök. Man får acceptera det och hoppas på bättre tider. Min man dog i parkinson för sex år sedan. Man får ändra sitt liv och finna sig i det.
Nu när det är jul har man ändå lite förväntningar, men jag håller mig isolerad. Möjligen går jag till min dotter, men det har vi inte bestämt än.
Jag tycker om naturen och brukar åka mycket skidor. Det ser jag fram mot att kunna göra igen.
Jag är med i två körer. Vi har alltid haft fullt upp på jularna och nu saknar jag julsångerna väldigt mycket. När det här är över hoppas jag att vi kan börja sjunga igen. För det är livet; att sjunga. Sången ädla känslor föder”.