När mamman kom för att hämta Tintin var det mörkt i bostaden och persiennerna neddragna.
Enligt rättsintyget dog Tintin någon gång mellan klockan 12 och 18 på kvällen den 8 januari.
Klockan var vid 14 när Tintins mamma skulle hämta upp honom efter ett två timmar långt umgänge hos pappan, men Tintin kommer inte. Mamman blir orolig och slår larm till polisen men bollas vidare till socialjouren, hon förklarar att lägenheten är mörk och persiennerna neddragna, ingen öppnar dörren när hon ringer på.
Tintin bär en mobiltelefon och smartklocka med GPS eftersom mamman är rädd för att pappan ska föra bort honom, både mobiltelefonen och klockan positionerar att tillhörigheterna ligger kvar i pappans lägenhet. I ett polisförhör, efter att pappan bragt pojken om livet, konstaterar hon att om pappan tvingat av pojken klockan är det något som inte stämmer. Om han inte har tvingat av honom klockan då är han därinne, och när han inte svarar är det något som inte stämmer.
"Det var ingenting som stämde (gråter) men det tog hela jävla tre timmar ...", sade hon i förhöret.
Inte förrän tre timmar efter första larmsamtalet tar polisen beslut om en husrannsakan. Per-Anders Heikkilä, chef för grova brott, säger att polisen inledningsvis jobbade utifrån brottsrubriceringen egenmäktighet med barn.
– Vi jobbade utifrån att man farit iväg med pojken, det fanns uppgifter om att man försökt att beställa pass. Vi har jobbat utifrån det och alltså inte mord eller något sådant, säger Per Anders Heikkilä.
Han fortsätter:
– Sedan tar det en tid innan man går in i lägenheten, det i sig hade inte spelat någon roll för utgången i ärendet, inte utifrån det vi fått fram i förundersökningen.
Enligt Per Anders Heikkilä har polisen inte gjort något fel.
– Jag har då inte i förundersökningen kunnat se att något varit felaktigt.
Tre timmar tog det från anmälan från mamman tills polisen gick in i pappans bostad.
Michael Liljenberg är chef för polisens vakthavande befäl. Han säger att en polispatrull på plats alltid har möjlighet att gå in i en bostad, via en nödparagraf, om de bedömer att det är fara för liv och hälsa.
– Patrullen på plats gjorde väl bedömingen att det inte var så bråttom med tanke på vad de fick fram för uppgifter, säger Michael Liljenberg.
Han vet att patrullen på plats fick erbjudande från vakthavandebefäl om att han skulle ta beslutet åt dem men att patrullen aldrig återkopplade i den frågan.
Michael Liljenberg tillägger att det aldrig bara är att storma in i en lägenhet, det ska alltid bedömas.
– Jag kan inte uttala mig om det blir rätt eller fel, allt beror ju på vad vi får för information. Vi blir ofta bedömda och ska bli bedömda utifrån ärendets utgång, med facit i hand skulle man självklart ha gått in tidigare.
Enligt uppgifter från polisens avdelning för särskilda utredningar pågår det inte någon utredning om tjänstefel i samband med den aktuella händelsen.
Socialjourens arbete pågick också i tre timmars tid. Carin Johansson, tillförordnad verksamhetschef på socialförvaltningen i Luleå, kan inte uttala sig om ifall något fel begåtts. För den som har jouren är det mycket arbete och det går inte på fem minuter, menar hon.
– Om du säger att det tagit tre timmar så är det säkert så. Vad jag förstod så togs det kontakt med polisen men de behövde beslut om LVU från oss för att ta sig in i lägenheten. Det handlar om rättssäkerhet, allt måste gå rätt till när man tar beslut.
Socialförvaltningen har själva inlett en utredning enligt Lex Sarah för att se om det finns något de inte gjort eller något som de hade kunnat göra annorlunda.
– Hela ärendet utreds. Det fanns inget som indikerade på något sådant här, då hade vi agerat annorlunda, säger Carin Johansson.