Strålarna från en kall majsol letar sig in i den mysiga lägenheten någonstans i Luleå.
Vid sidan av två fotografier av en ung man som med ett varmt leende tittar in i kameran, är det en litografi av Lasse Åberg som drar till sig blickarna i köket.
Kvinnan som tar emot är i 45-årsåldern börjar efter de inledande hälsningsfraserna att leta i en hög med brev.
Vi kan kalla henne Kerstin och det är ett utlåtande från rättsmedicin hon söker.
- Här är det, säger hon och börjar läsa den kalla texten i läkarutlåtandet:
"Omständigheterna talar för att döden varit en följd av oavsiktlig överdosering."
Kerstins händer skakar när tittar upp från brevet med den torra texten från rättsläkaren. Det är omständigheterna kring hennes 20-årige sons död som avhandlas i pappret.
Bollas mellan mydigheter
För exakt 85 dagar sedan fick hon dödsbeskedet.
- Jag saknar honom så mycket, säger Kerstin lite senare och sneglar mot bilden på köksbordet.
Hon börjar sedan berättelsen om turerna genom det sociala maskineriet, skola, polis och missbruksvård. Hur det har varit att bollas mellan myndigheterna och utan att känna något stöd.
De ansvariga på sonens skola hade ingen förståelse alls för hennes kamp, förklarar Kerstin.
- Hon jag pratade med sade att jag måste klippa av navelsträngen.
Under dessa år får sonen diagnosen adhd och bipolär.
Hon lyckas till slut övertala honom att följa med till vårdcentralen för ett drogtest. Då är han 18 år.
Om inte annat kunde han på det sättet bli kvitt hennes misstankar.
När de kommer ut i bilen vill han berätta.
- "Jag måste berätta en sak. Du har haft rätt hela tiden, mamma, " sade han då, berättar Kerstin.
Sonen berättade att han hade missbrukat hasch och benzo under en tid.
Förra sommaren gav hennes kamp till slut resultat.
Kerstin hade då anmält de sociala myndigheterna i Luleå till Socialstyrelsen.
Släppte sonen
I anmälan förklarade hon att om sonen inte blev omhändertagen inom ramen för LVM (lagen om vård av missbrukare), skulle hon få följa honom till graven inom en snar framtid.
Från en vårdinstans i länet släpptes sonen en lördag i början av februari i år, utan kontroll och utan pengar på fickan. Meningen var att han skulle vidare till ett behandlingshem i södra Sverige, på grund av att han inte hade skött sig.
- Han var väldigt besviken och sade till mig att han inte hade tagit någon narkotika.
Skrev på facebook
Sonen skrev till modern på facebook dagen efter uppbrottet från missbrukshemmet att hon inte behövde vara orolig och att allting var bra med honom.
- Man blir som helt matt. Varför släppte de i väg honom? Nu var han ju på rätt väg och hade börjat praktisera där borta och fått bostad i Luleå, säger Kerstin.
- Jag trodde ju aldrig att han skulle praktisera på Konsum. Det var som för bra för att vara sant.
Hittas död
Tre dygn senare hittas sonen död i en lägenhet i Luleå.
En kompis till honom ringer och berättar vad som hänt.
- Jag minns nästan ingenting. Det är helt svart. Från begravningen kommer jag inte ihåg någonting, förutom ett par snuttar.
Kerstin tystnar en lång stund innan hon tar upp mobiltelefonen från köksbordet.
I den har hon sparat ett par sms från sonen, som hon nu läser upp.
"Okej och tack. Jag vet att du älskar mig och jag älskar dig också. Jag ska fixa det här bara jag får träffa en läkare och får medicin och får komma till Alfa. Ska göra allt för att vända på det här och lovar att kämpa tills mitt hjärta stannar."
Luften står helt stilla i köket och de avslutande orden i raderna från sonen blir liksom hängande i luften i flera sekunder innan Kerstin börjar gråta igen.
En kompis till hennes son går samma tragiska död till mötes en månad senare.