Videon är inte längre tillgänglig
När vi parkerar på uppfarten till familjen Juusos hus sticker nyfikna näsor upp över fönsterkarmen. En efter en samlas de för att beskåda främlingarna som ska hälsa på dem och få ta del av hur det är att leva i en familj som inte riktigt följer normen.
– Vi har valt det här livet berättar Helena Juuso, 42 år. Det är en livsstil precis som allt annat. Du kan ha många hundar, vi har många barn, säger hon nöjt.
Elvabarnsmamman trivs med att det händer saker hela tiden, hon vill känna sig behövd.
Under vårt besök är det mellanmålsdags hos familjen Juuso. Då det är många munnar att mätta är det en självklarhet att både stor och liten hjälps åt.
De äldre syskonen hjälper till att sätta haklapp på sin mindre syster. Den ena spänner fast haklappen den andra håller försiktigt undan håret. – Oavsett om jag hade haft ett eller två barn hade jag fostrat dem på samma sätt som jag gör nu, säger Helena. Hon berättar vidare att barn kan mer än man tror och att lära sig att hjälpa till är något barnen har med sig hela livet.
När Helena var 22 år gammal blev hon mamma för första gången. Då låg det år av längtan bakom efter en egen familj.– Redan när jag var liten sa jag att jag ville ha många barn, berättar hon.
– Jag ville bli mamma jättetidigt, men det är inte självklart att alla kan få en stor familj.
Hennes mamma bromsade henne under tonåren. Men när hon senare träffade sin nuvarande man gav hon honom direkt ett ultimatum.
– Jag berättade att jag ville ha många barn, säger Helena.
Om Per-Erik ville leva ett liv tillsammans med Helena så var det villkoren han fick gå med på.Det ligger inga religiösa skäl bakom att paret har så många barn.– Vi har en stor familj eftersom vi vill ha många barn, inte för att vi är religiösa säger Helena.
Barnssorlet letar sig in i varje rum av huset. Iklädda rosa prinsessklänningar leker syskonen tebjudning. Te hälls upp i de små kopparna och kakor och bullar bjuds på. Medan vi fikar tittar de andra barnen på filmen Frost och de allra minsta ligger nöjda i sin lekhage. Att leva i en stor familj innebär så klart att ljudvolymen skruvas upp ett snäpp eller två. Höga röster överröstar varandra när alla vill säga sitt och berätta hur just deras dag varit.
– Det en livsstil att komma ihåg sina tankar och tala till punkt, berättar Helena.
– Du växer med rollen och lär dig efter första barnet, skrattar flerbarnsmamman. I nästa andetag uppmärksammas hon att det är dags för ett blöjbyte på ettåringen.
Dagen till ära är det kalas hos familjen Juuso. Fredrik fyller tretton år och medan småsyskonen förbereder en tårta är storebror förvisad till sitt rum. När han går upp för trappan till övervåningen skakar några av syskonen missnöjt i gallret till barngrinden., de vill följa efter. Storebror säger tålmodigt till dem att han kommer ner snart igen.
Fredrik berättar att hans kompisar ofta frågar hur många syskon han har när de kommer hem till honom.
– Det kan vara lite jobbigt att svara på det tycker jag, säger Fredrik.
Men på frågan om hur det är att ha så många syskon svarar han att det är kul, fast jobbigt.
– Det är bra att alltid ha någon att vända sig till, säger han.
Senaste tillskotten i familjen är de sex månader gamla tvillingarna Filippa och Fridolf. Båda blir ständigt uppassade och omhändertagna av syskonskaran. Filip ligger i mamma Helenas knä och dricker ur nappflaskan medan hans syster ligger på sängen och suger på sin nappflaska. När flaskan ramlar är någon av syskonen snabbt där och lägger den till rätta.
– Jag har lite svårt att sluta producera barn, skrattar Helena.
Men hon fortsätter med att hon och hennes man är två om det här. Nu ska hon vänta på att barnen blir äldre och att barnbarnen börjar komma istället.
Något Helena tveksamt erkänner är att hon ser fram emot att ta upp sina intressen igen när barnen blir äldre. Hon tycker om hästar och att börja rida igen är något hon verkligen ser fram emot.
Jobbat har hon inte gjort på drygt fyra år. Hon arbetar som operationssköterska på Sunderby sjukhus.
– Jag kan sakna att prata med vuxna människor, det är olika liv att arbeta och vara hemma med barnen, säger hon.
De yngsta barnen är alltså sex månader och det äldsta är tjugotvå år.
Det här innebär att det kommer att dröja många år innan huset töms på små barnfötter och bajsblöjor. Men det är något elvabarnsmamman verkligen inte ser fram emot.
Längtar du dit?
– Nej, absolut inte. Jag längtar verkligen inte dit, utbrister Helena.
Hon berättar att hon aldrig får nog, hon anser att hennes liv är gudomligt varje dag. Trots att barnen ibland kan vara lite bråkiga.
– Men det rinner av mig, säger Helena.
– Jag har köpt paketet med barnuppfostran för länge sedan och jag vet hur jag ska hantera dem, säger hon.