Malmudden förblir hemma

? Det var ju nära till jobbet och jag gjorde matlåda till honom varje morgon berättar Edith Eriksson som arbetade som hemmafru. Två barn, en dotter som numera är bosatt i Stockholm och en son boende i Brändön fanns i den lilla familjen. Träffades under kriget ? Jag är född i Sören i Töre och maken var från Dalarna. Vi träffades under kriget när han var i det militära och han befann sig med sin grupp i Sören, berättar Edith. I slutet av 40-talet flyttade makarna in i en lägenhet på Malmuddsvägen. Här levde man ett bra liv. ? Ja, men bortskämd har jag aldrig varit, säger Edith och berättar: ? Det var mycket liv och rörelse här på den tiden, mycket barn och kvinnorna fanns hemma. Vi hade trevligt. Lite landsbygd fast stan fanns nära. Sedan 3,5 år vistas hon nu på äldreboendet Malmuddsgården som har 36 lägenheter. ? Här är bra. Jag promenerade själv hit dagen jag flyttade. Det känns fint att få vara kvar på Malmudden, säger hon och berättar att här kan hon resonera med andra gamla Malmuddsbor men hon har även hittat gamla bekanta från Töre. ? Jo, det har flyttat hit en flicka som jag kände, förklarar hon nöjt. Trist med nedskärningar Malmuddsgården är inte bara ett fint äldreboende som togs i bruk i december 1999. Det är också med Malmuddsmått mätt en stor arbetsplats. En av de som jobbar är undersköterskan Stefan Lundqvist, 33 år. ? Vi är cirka 35 som jobbar här. Jag tycker det är fint här och det är ett trevligt jobb även om det i dag inte är så roligt med alla nedskärningar och så, vi har inte riktigt den där tiden vi gärna skulle vilja ha att vara med och gå ut lite mera med de gamla. Han har jobbat i 15 år inom yrket, började inom hemtjänsten och har varit på Björkskatan. ? Där var det ju lite mera långvård och mera vårdkrävande patienter, här på Malmuddsgården är många ganska pigga, som Edith till exempel säger han och klappar om henne lite kärleksfullt. ? Visst har vi ganska kul Edith, vi hinner med ganska många glada skratt, säger han till henne. Toppbetyg ? Jaa, säger hon och lyser upp betänkligt och tillägger att det ju är bättre att skratta än att gråta. Personalen på Malmuddsgården får toppbetyg av Edit Eriksson. ? Ja, de är bra, men visst märker man ju att de har mindre med tid, säger hon apropå diskussionerna om nedskärningar och bortplockande av helgtillägg, lönenivåer och annat. Stefan Lundqvist är en av två grabbar på en annars kvinnodominerad arbetsplats. Men det gör honom inget. ? Nej, det går fint, det bästa är när det är ett blandat gäng, killar och tjejer, unga och äldre. Malmuddsbo i exil Att man verkar ha en bra atmosfär inom arbetslaget känner man när föreståndaren Solveig Nygren sticker in huvet och frågar hur intervjun går. Då skojar Stefan lite med henne och antyder att det är lite tokigheter på gång. Stefan Lundqvist är själv född på Malmudden men bor på Björkskatan. ? Visst, jag skulle kunna tänka mig att bo här, det är fint, nära till stan, men jag har hundar och rent praktiskt passar Björkskatan bättre där det är nära till skogen, säger han.

Malmudden förblir hemma

Hon är en liten nätt och söt tant som levt hela sitt vuxna liv på Malmudden i Luleå. Edith Eriksson, 90 år: i slutet av 1940-talet flyttade hon dit med maken Gösta som jobbade på järnverket. <BR>