Magnifico Malmberg!

Utan att ge sig in på någon värdering om vad som var det bättre valet, så kan det i alla fall slås fast att han den där Malmberg är en fullkomlig jävel på en hel del.
Man kan helt enkelt lita på att det blir roligt var och när han än är med. På TV, i vilket sammanhang som helst: Doobidoo, Så ska det låta, you name It. I filmer, dramatiska TV-sammanhang, musicaler, överallt.
Eller som i den förhandenvarande uppsättningen, som sträcker ut sig över dryga två timmar med paus, och där han han bara kliver in på scenen, i sällskap med pianisten Thomas Darelid och munspelaren Lasse, och först pratar i en dryg timme, sedan tar en knapp halvtinmmes paus, kommer in och pratar i en dryg timme till.
På en enda utandning – är det ju förstås inte. Men det känns som så. Motormun. Som en verbal kulspruta, utan elduppehåll. Det är inget annat än beundransvärt. Oftast även både hjärtligt och hysteriskt roligt också.
Claes Malmberg råkar vara något så relativt unikt som både intuitivt, strävsamt och enogående roande.
Han är dessutom suverän på att härma dialekter och kan helt obesvärat bryta in på skånska, danska (då skrattade jag så det började värka överallt – när han imiterade de danska tecknarna på Jyllandsposten och varför de – eventuellt – hade karikatyrtecknat profeten Muhammad), öländska (som pastor Åke Green) och en del annat också; av bara förbifarten Tommy Körberg också.
Det handlade om ständiga verbala sidospår som Malmberg obesvärat svängde in på och forcerade sig fram längs efter. Ibland slutade det ingenstans, men oftast knypplade han sig fram till en (eller flera) sanslösa poänger. Och kroppsspråket hängde också med. Det också.
Och inte tusan kände jag till att han är en så här bra sångare också ! Plötsligen utbrast han bara i sång, ackompanjerad av glimrande piano och ett vemodigt munspel. Extra applåder för de inslagen!
Och varvat med detta huggormspratade Claes Malmberg om exempelvis – det manliga könet, om att vara man (”när jag var var ung kunde man inte vara känslig; då var det bara "nej, jag gråter inte – jag svettas"), om ålder ("Svensk Damtidning gratulerade mig till min förestående 60-årsdag nyligen. En klärvoajant tidning, som dock tydligen inte lägger ner så mycket möda på research – jag fyller 49 i år. Det var en annan skådespelande Claes som fyllde 60. Månsson"), om ädelskånska historiker med Ernst-Hugo Järegård dialekt som svassar inför Guillous Arn-teorier och om hur det är att vara skådespelare ("jag gick ut nian med 1,9 i betyg. Morsan gissade att jag skulle få jobba på en skyddad verkstad. Jag blev skådespelare. I princip likadant").
Vildsint, associationsöverfödande och helt enkelt Magnifico - Claes Malmberg !
Hjälplöst roande. På ett vanvettigt sätt.
För Kurirens fotograf Wälitalo drog han upp skjortan och föreslog "vi kan göra en kalender som de säljer på Statoil" och undrade även "de som levde före Kristus – visste de vilket år de levde?"
Mot slutet berättade han en helt allvarlig historia om en resa som han gjort till Afghanistan.
Också.
Vilken lirare.

Magnifico Malmberg!

Man gör sina val här i livet. Somliga väljer att gå och titta på korgboll, en tisdagskväll, medan andra tycker att samma tisdagskväll är lämplig att tillbringa i sällskap med komikern och skådespelaren Claes Malmberg.