Garderob, smink, loge, lagerlokal och replokal – i Dramatoriets rum i STIM-huset på söder i Stockholm ryms alla funktioner.
Perukerna står på rad överst på en hylla och energiagenternas färgglada kostymer hänger sida vid sida med andra färgsprakande plagg.
–Det här är Agent Ström och El´Bovens kläder, säger Magda W. Kokai och håller upp en jacka i blankt, grönt tyg.
Just nu pågår idéarbete och författande av manus i sofforna där Magda W. Kokai och hennes kollegor har sällskap av kontorshundarna Svipp och Nike.
Magda är dramapedagogen från Kiruna och Luleå som jobbat heltid med hållbarhetsfrågor i tio års tid.
Magda och hennes kollegor är energiagenter som på ett lekfullt och interaktivt sätt lär förskolebarn i Stockholmsområdet att ta hand om vår värld och vår miljö.
Men allt började i Kiruna och Luleå.
– Efter gymnasiet hoppade jag på den nystartade teaterutbildningen vid Malmfältens folkhögskola. Det var en fantastisk utbildning med lärare som Harry Nyman och Kjell-Peder Johansson. Vi hade också en nybakad dramapedagog som gjorde stort intryck på mig. Långt senare berättade jag för Annika Backman att jag till slut gick i hennes fotspår, säger Magda, som efter utbildningen flyttade till Luleå där ett jobb på Lule Stassteater väntade.
Sommarteater, Julkalender och länsturnéer varvades med städning och försäljning. På en liten teater får alla göra allt – något som Magda tyckte var lärorikt.
– Efter fem år ville jag vidare och pluggade filmhistoria och filmteknik i Stockholm. Då ringde kulturarbetsförmedlaren i Luleå mig och sa att en ny filmutbildning på Kalix folkhögskola var som gjord för mig. Jag flyttade norrut igen.
Efter utbildningen jobbade Magda på produktionssidan vid filmatiseringen av Populärmusik från Vittula. Sedan följde en rad filmjobb med arbetsvillkor som var så dåliga att Magda höll på att bränna ut sig. Men innan dess hann hon möta kärleken.
– Han var från Ungern och jag från Sverige när vi möttes på högskolan i Kuopio, där jag fått ett utbildningsstipendium. Tillsammans flyttade vi så småningom till Stockholm.
När Magda nästan jobbat sig in i väggen och dessutom var med om två bilolyckor bestämde hon sig för att byta spår. Hon skulle bli dramapedagog!
– Under utbildningen träffade jag min parhäst Emelie. Hon var yngst och jag var äldst och vi fann varandra direkt. Redan under studietiden startade vi vårt företag och tillsammans har vi jobbat oss upp från en kall källarlokal till den plats vi är på i dag då vi även har anställda som spelar våra roller. Jag har många idéer på gång och utvecklar just nu forumteater för unga barn.
Privat lever Magda numera ensam med sina två flickor och hon drömmer om att en gång flytta tillbaka till Luleå.
– Om den rätta tjänsten dyker upp så kommer jag! Drömmen är att vara med och skapa en kulturscen för barn och unga där de är medskapare.
Magda har mamma i Luleå, pappa i Kiruna och andra släktingar spridda i länet. Hon och döttrarna åker norrut så ofta de kan.
– Vi rullar in med nattåget och sedan ser jag all kultur som ges i Luleå. Nästa gång ska jag se Onkel Vanja. Mina barn Greta och Anita har samma önskemål inför varje vinterresa: de vill åka skridskor på isbanan, gå på Norrbottensteatern och besöka bibblo i Kulturens hus. Och det får de.