Lyfter sällan över trevligt

Fullsatt i stora salen. Förväntningarna handlar om att få skratta. Och visst, vi skrattar. Men vill man inte bli förvånad, fundersam, nästan chockad och skratta?
RAW comedy club är proffsiga och kan det de gör men kvällen lyfter för sällan över trevligt.
Behrad Rouzbeh är först ut i denna stafett av underhållare. Nykomlingen som driver med hur okänd han är och naturligtvis, efter 20 år i Sverige, om olikheterna mellan iranier och svenskar.
Han gör det… trevligt. Bra. Men inte särskilt nyskapande. Bäst är hans missförstånd om att vara på fotbollsmatch med två vänner från Bangladesh och folk som skulle både tända på och kasta in bengaler.
För den svenska publiken är Daniel Sloss från Skottland än mer okänd, på de brittiska öarna räknas 22-åringen som ett underbarn. Han gluttar visserligen också in i de öppna dörrarna men med stor finess. Det är ett tacksamt utgångsläge att efter någon vecka i landet driva med svenska ortsnamn, hur mycket det dricks och snygga svenskar. Men görs det genom att ha tänkt ett steg längre blir det emellanåt mycket underhållande. Framförallt befriande att det görs lågmält och utan skrik, juckande och överspel. Begåvat. 
Ann ”Queen of mean” Westin tar över. Arg förbannar vad hon vill göra med sin otrogna man, föräldrar som tittar mer i sin iPhone än på sina barn eller konstaterar att ”det finns fan ingen lycka alls”. Hennes superkraft är charmig bitterhet och det funkar.
Innan del ett av kvällen avslutas är det en hel del som funkar men man vill att det skruvas upp ett varv till och det var det oftast Daniel Sloss som gjorde. Den andra delen recenseras inte på grund av tidningens pressläggning.