Sunita Demirovics familj flydde Kosovokriget i slutet av 1990-talet och kom till Trollhättan.
Hon berättar att de möttes av fördomar och diskriminering. Bland annat fanns det barn som sa att de inte kunde leka med henne på grund av att hon är rom.
– Det är föräldrarnas fel som inte lär ut om alla människors lika värde. Fortfarande händer det att jag blir utesluten och kallad saker. Skällsordet zigenare förkommer.
– Däremot utmärker jag mig inte på samma sätt som finska romer som bär kjolar och är förskonad på grund av det, berättar Demirovic.
Hon tillhör själv gruppen nyanlända romer.
2018 flyttade hon till Luleå och började studera rättsvetenskap på universitetet. Familjen har en stark studietradition.
Först vågade hon inte berätta att hon var rom, utan var rädd att bli utesluten.
– Hon som jag bodde hos vet inte fortfarande. Jag minns att hon pratade om mörkhyade som negrer och jag vågade därför inte säga vem jag var.
Något hon ångrar.
– Ingen ska behöva känna sig rädd och dölja sitt ursprung. Jag berättade till slut för studiekamraterna och många tog det positivt. Det gäller att visa att romer visst kan lyckas. Om vi inte syns i samhället - på universiteten och i arbetslivet - finns vi inte. Det är endast då stereotyperna kan brytas.
På romernas nationaldag är hon i Trollhättan.
– Jag ska äta god mat och lyssna på romsk musik. Känna stolthet.