"Det kommer att gå att rädda byggnaden", utlovar snickaren Assad Amari mitt uppe i sågandet av ny fasadpanel.
Nu omges Folkets hus i Svartöstaden av byggställningar i alla väderstreck. Arbetet med att skrapa bort färg har inletts för att klarlägga hur mycket av fasaden som behöver åtgärdas.
Snickaren Kent Krypsjö och Assad Amari arbetar med renoveringen av Blackis som är inne på sin fjärde vecka.
På den grusade gårdsplanen står snickaren Assad Amiri och sågar träpanel.
– Jag var faktiskt här på bröllop för två år sedan. Det är en fin gammal byggnad som kommer att gå att rädda, utlovar han bestämt.
"Det är ett tufft jobb, men det rullar på", förklarar målarna Kevin Lindberg och Jonathan Larsson som snart skrapat huset rent från originalfärg inför den kommande målningen med ljusgul linoljefärg.
På en byggställning två våningar upp frilägger målarna Kevin Lindberg och Jonathan Larsson timringen. Deras arbete har fått projektledaren Roger Lundgren att se på sitt uppdrag med större optimism än tidigare.
Första våningens liggande timring ser tämligen oskadat ut. På andra våningen har stockarna placerats stående.
– Det är inte ofta som man stöter på något sånt här. Av stockarna på andra våningen har vi förstått att hela huset kan ha varit målat i falurött från allra första början, tror Roger Lundgren.
"Renoveringen av Blackis sker i grevens tid eller i sista stund - om du så vill", säger projektledaren Roger Lundgren. Trots att det läcker in från taket verkar byggnaden vara i ett bättre skick än förväntat.
Hösten 1894 började en ny stadsdel byggas i Luleå. Vid sekelskiftet hade det blivande municipalsamhället Svartöstan lite över 2 000 invånare, där de flesta arbetade i malmhamnen eller vid apatititverket.
Under 1900-talets första år startade bygget av ett nytt landmärke. Initiativet kom från stadsdelens nykterhetsloger, men senare kom Folkets hus att tas över av fackföreningsrörelsen.
Framför scenen flockades gärna flickorna, när de lokala popbanden klev upp på scenen. Året är 1967.
The Marshalls med Lennart Grahn tillhörde sin tids mest kända popband från Luleå. Bandet hade inte minst stor popularitet bland flickor, vilket kanske framgår av bilden från 1964 på Blackis.
Pophysterin kring The Beatles fick spridning över hela världen. Även i Luleå arrangerades popgalor, där det ibland var svårt för de lokala musikerna att överrösta publikens skrik. Året är 1967.
Stämningen på Blackis var stundtals så vild att arrangören var tvungen att anlita vakter på scenen från att hindra publiken att slita hårlockar eller kläder av musikanterna.
På 1960-talet fick musikerna vänja sig vid trånande blickar av flickor som helt sonika satte sig på scenkanten.
En popkonsert på Blackis 1967 kunde vara en öronbedövande upplevelse. Hur vakten på scenen klarade hörseln har vi tyvärr inte lyckats hitta några uppgifter om.
Tack vare fotografen Gunnar Bergbom, som grundade Lule-Bild, har popepoken på Blackis dokumenterats. Det här fotografiet är taget 1967.
Det svängdes med hårsvall. Det tokrusades mot scenen. Glädjen över den vilda musiken tog sig nya uttryck 1967 på Blackis.
Det kunde gå vilt till under en popgala på Blackis 1964. Här står The Marshalls med Lennart Grahn på scenen. Framträdandet tycks vara uppskattat.
På 1960-talet utgjorde Blackis, som det tre våningar höga huset kom att kallas, ett hem för pophysterin i Luleå. Popgalor med lokala band som The Marshalls med en ung Lennart Grahn (sedermera sångare i The Shanes) och Los Comancheros lockade fram sådana vilda publikreaktioner att arrangörerna tvingades anställa vaktpersonal i ett försök att freda musikerna. (Härintill hittar du ett underbart bildsvep signerat av fotografen Gunnar Bergbom som förevigat Luleås svar på Stockholms främsta popscen, Nalen.)
I dag ägs byggnaden av Luleå kommun. Här huserar Svartöstadens intresseförening samt hembygdsförening.
Gavelspetsdekorationen högst upp på den södra sidan kommer att ersättas av nytillverkade replikor. Husets norra sida har stått emot tiden på ett bättre sätt.
"Vi har upptäckts vattenskador i det ena hörnet av den stora konsertsalen", berättar projektledaren Roger Lundgren som för dagen är osäker om pengarna räcker till att restaurera Blackis även invändigt.
Det finns ett politiskt beslut att renoveringen av Blackis får kosta 25 miljoner kronor och inte en sekin mer. Hur långt slantarna räcker kan inte Roger Lundgren svara på än.
Klart är att ett 80-tal fönster kommer att bytas ut med undantag av två fönsterrutor allra högst upp i den södra fasaden. Bakom det ena fönstret finns i ett litet övernattningsrum.
Högst upp i den södra fasaden finns två fönster som är över 120 år gamla. Ambitionen är att bevara fönstren i originalskick.
– I taket finns två originalfönster, som vi ska försöka bevara genom att låta ett finsnickeri ägna lite extra kärlek åt renoveringen. Alla andra fönstren ska nytillverkas i gammal stil, berättar Roger Lundgren.
Kommer pengarna att räcka till något annat än byggnadens ytskikt?
– Det är för tidigt att svara på den frågan. Timringen är rutten på sina ställen, framför allt närmast taket, men huset är i ett överraskande bra skick. Vi har knappt stött på mögel, men de läckande taken gör att renoveringen sker i grevens tid, svarar Roger Lundgren.
"Vi ska bygga nya skärmtak i gammal stil till ingångarna på den östra och västra sidan. Ingången ska handikappanpassas", förklarar Roger Lundgren som har alla sina ritningar vid entrén.
Snart ska gamla Blackis återfå sin forna glans. Renoveringen av Luleås svar på Nalen är inne på sin fjärde vecka. Den stora entrén är en utbyggnad som skedde under 1980-talet.
Ska huset återfå sin röda färg?
– Nej, vi visste faktiskt inte om att huset en gång varit röd. Fasaden kommer att målas i gul linoljefärg, men med en något ljusare nyans. Den upptäckte vi efter att ha granskat färgen under det översta lagret av akrylfärg. Fönsterkarmarna målas i grönt, vilket vi har sett i gamla fotografier. Jag hoppas att vi får pengarna att även räcka till en del inomhusarbete eftersom vi har upptäckt vattenskador i ett av hörnen av den stora konsertsalen, berättar Roger Lundgren.