– Ja, jag var Luleås första kvinnliga polis och tog hand om trafiklekskolan efter Arne Lindgren som startade den, berättar Ingrid Nilsson på telefon från Kyrkbyn där hon numera bor.
Reportaget i Norrbottens-Kuriren gav flera reaktioner från läsekretsen. Bland annat kom ett mail från Michael Nilsson som numera arbetar på LTU i Luleå. Han hade känt igen sin mor som polisen som ledde trafiklekskolan.
"Polisen i mitten på bilden är min mamma, denna bild är tagen innan jag fanns till. Då hette hon Ingrid Sundén och var en av Sveriges och Luleås första kvinnliga poliser vill jag minnas. Annorlunda och modigt i ett mansdominerat yrke på den tiden."
Ingrid Sundén i sin tur har mycket att berätta om trafiklekskolan.
– Jag känner inte igen någon av barnen på bilden i tidningen, men det var verkligen härliga ungar.
– Jag minns speciellt en kul kille. Jag visade trafikmärket för huvudled och frågade vad det var för märke. Han kliade sig i huvudet, funderade och sa till slut: "Varning för huvudvärk."
Jobbet i trafiklekskolan kunde vara stressigt och jäktigt.
– Vi hade både förmiddags- och eftermiddagsgrupp. Bilderna till körkorten tog jag själv och sedan stod jag i polishusets källare och framkallade bilderna.
Som ledare för trafiklekskolan fick Ingrid Nilsson tillika användning för psykologi och diplomati.
– Det kunde bli diskussioner när barnen just ville ha den eller den cykeln.
Trafiklekskolan medverkade också i Barnens dagståget i Luleå. En gång fick lekskolan ett pris på 300 kronor för att kunna köpa in olika hjälpmedel.
– Varje vår hade vi avslutning och då bjöd konditori Börje Ohlsson på läsk och fikabröd. Konditoriet hade brödbutik alldeles i hörnan vid Boulongerskogen.
Ingrid Nilsson minns också ett möte med en av sina trafiklekskolelever på en oväntad plats.
– Vi var i Furuvik utanför Gävle och såg på björnungar. Då hörde jag en röst bakom mig som sa: "Det är hon! Det ÄR hon!" Det visade sig vara en av pojkarna från Luleå som hade känt igen mig. Hans föräldrar kände inte igen mig, men han övertygade dem om att det var jag.
Ingrid Nilsson slutade hos polisen i Luleå 1962 och började arbeta hos Kronofogdemyndigheten i Boden. Fortfarande minns hon dock polischefen i Luleå Sven-Erik Erstam, med stor glädje.
– Polisens uniform för kvinnor bestod av kjol och kavaj. Jag har aldrig frusit så fruktansvärt som jag gjorde i den uniformen. Men jag gick till Erstam och bad att jag vintertid skulle få ha skidbyxor och ett par ordentliga stövlar när jag bland annat dirigerade trafik. Det fick jag.