Sven Thysell, född den 2 september 1916, var kustartillerikaptenen och frimuraren som brann för att ge doktorander på LTU guldkant på tillvaron. Under onsdagens sena eftermiddag slöt han ögonen för sista gången, 103 år och 268 dagar gammal, som äldst i Luleå.
Dödsfallet bekräftas av LTU-professorn Mats Emborg. Han är ordförande i stiftelsen som fått namn av Sven Thysell och hans fru Elsa Thysell, som gick bort för över 20 år sedan.
– Han skulle fylla 104 år och har varit kurant sista vintern. Han bodde hemma hela tiden fram tills nu och det är fantastiskt, tre våningar upp utan hiss.
Makarna Thysells stiftelse har sedan 2002 donerat miljoner till LTU och i form av stipendier till unga forskare och doktorander. Mats Emborg säger att Sven Thysell in i det sista var med vid ceremonierna.
– Han ville att de skulle göra något roligt, inte att läsa något eller åka på konferens utan att de i så fall skulle resa med familjen på en konferens eller något sånt. Det har varit en väldigt fin uppmuntran.
För ett par år sedan donerade Sven Thysell hundratusentals kronor till att rusta upp labbet på avdelningen för byggkonstruktion. LTU sköt till lika mycket och man fick nya bidrag från industrin och Trafikverket.
Som en hyllning har materialsidan fått namnet Thysell-laboratoriet.
– Redan första gången jag träffade honom sa han att "det finns så många som har pengar som borde göra likadant". Han har varit så mån om unga forskarstuderande och ville göra deras arbetsmiljö bättre, det är unikt, säger Emborg.
Sven Thysell sörjs på universitetet, där dödsbudet meddelandes sent på torsdagen.
– Han har varit en av personerna man kommer att minnas i universitetets historia. Han var generös och har hela tiden haft ett gott hjärta för Norrbotten. Men stiftelsen fortsätter så länge det bara går, avslutar Emborg.
Karl-Henrik Eriksson, granne och nära vän sedan 13 år, berättar att han minns Sven Thysell med värme.
– Jag har inte varit in till han på länge på grund av coronan, men jag skrev ett brev till honom som han ringde och tackade för. Han var fullständigt klar fastän kroppen börjat ta slut. Han blev aldrig arg eller glömde någonting. Det var hans styrka.
Han beskriver Thysell som den som höll ordning på folk i huset i 35 år, som bostadsrättsföreningens ordförande.
– Han var chefen här.