Vi har mött fyra kvinnliga politiker inom olika partier som rör sig i maktens korridorer. Vilka är drivkrafterna, förebilderna och hur tog de sig dit? Det finns analyser som pekar på att kvinnor har det tuffare än män inom politiken. Det här är fjärde delen, om socialdemokraten Emmeli Nybom i Luleå.
I amatörteatergruppen kände sig Emmeli Nybom hemma. Det var där hon som tonåring kastades mellan tid och rum bortom en verklighet som inte alltid varit enkel.
Hon växte upp med en ensamstående mamma och de hade det stundtals tufft ekonomiskt. Hela familjen var dock alltid närvarande, berättar hon.
– Jag kunde inte gå på balen eller åka på studentresa. När jag tog studenten och skulle flytta hemifrån fanns ingen som kunde köpa lägenhet eller ta ett lån åt mig utan det var inneboende och andrahandskontrakt som gällde. Därför har jag alltid värderat självständighet högt.
Istället lärde mamma Maria henne allt om feminism. Nu beskriver hon sig själv som politisk rebell.
–Jag skulle hellre avgå utan att blinka än att tvingas göra något som inte går ihop med min värdekompass.
Den 4 november 2008 valdes Barack Obama till USA:s första svarta president. Det var också då Nybom gick med i Socialdemokraterna.
– Han var banbrytande och skapade en framtidstro bland unga i världen. Jag fick en känsla av att allt är möjligt. En svart man i USA kan bli president. Han vågade prata om att vi måste komma till rätta med klimatet, Israel-Palestina konflikten och andra orättvisor i världen. Då tänkte jag att jag kan inte bara sitta hemma och tycka längre. Samhället är inte en hemsida där man kan lägga en beställning och förvänta sig att allting ska bli gjort.
I tjugoårsåldern valdes hon till SSU-representant på Olof Palmecentret i Filippinerna.
Innan det hade hon aldrig varit utanför Europa.
– Det var slumområden, höga sopberg och barn som var väldigt sjuka. En eländig fattigdom jag bara sett på teve innan.
Hon och de andra representanterna besökte ett område där det precis varit ett jordskred och flera hade omkommit.
– Det är svårt att beskriva lukten efter en naturkatastrof och konsekvenserna; svälten och barn som inte kan gå i skolan eller få rent vatten.
Nybom blev ordförande för kultur- och fritidsnämnden 2018, 27 år gammal. Innan det hade hon varit vice-ordförande i åtta år.
2018 var också året tragedin inträffade. Hennes 25-åriga bror gick hastigt bort. Valkampanjen var i full gång och hon var på väg till valstugan när beskedet kom.
Efter samtalet minns hon ingenting.
– Syskonen följer oftast med en hela livet, även när föräldrar blir äldre och går bort. Det är en overklig och obeskrivlig känsla att han försvann så plötsligt.
Driven, stöttande och rolig som attans, så beskriver systern sin älskade bror.
– Han hade kommit dit han ville i livet. Allt var oväntat och väldigt tragiskt.
Hur orkar man gå vidare?
–Jag har haft flera nära som gått bort alldeles för unga och det är bara att hantera det för att man måste. Det går inte att finna glädje eller sensmoral i det.
Författaren Chimamanda Ngozi Adichie är en stor förebild. Hon skriver om rasismen i USA och har blivit en feministisk ikon världen över.
– Hon är briljant. När jag läser hennes böcker kopplas världen utanför bort, säger Nybom som själv bär på författardrömmar.
Existerar fin- och fulkultur för dig?
–Jag tycker det är tråkigt att de begreppen ens finns. Det skapar onödigt höga trösklar in till kulturen. Alla behöver inte uppskatta en opera men ska inte känna sig exkluderad från den. Jag tror att man både kan sitta hemma i soffan och uppskatta Melodifestivalen som en fantastisk kulturupplevelse och nästa dag se Hedda Gabler på Norrbottens-teatern.
Att vara ung kvinna i politiken har inte alltid varit lätt. Tidigt fick hon frågan kring familjebildning, berättar hon.
– När jag ställde upp på att bli ordförande i kultur- och fritidsnämnden fick jag frågan om det verkligen var lämpligt om det skulle vara så att jag i framtiden skaffar barn.
Enligt en analys från Jämställdhetsmyndigheten (2019) har kvinnor det tuffare än män inom politiken och möter oftare motstånd. Kraven är högre, de utsätts för sexualiserande kommentarer och hoppar av sina politiska uppdrag i större utsträckning än män. Graden av sexualiserat hot och våld mot kvinnliga parlamentariker är alarmerande i Europa, speciellt gentemot kvinnor som engagerar sig i jämställdhetsfrågor och frågor om våld mot kvinnor.
Nybom upplever att hon måste jobba dubbelt så hårt som manliga kollegor för att uppnå samma resultat och fokuset hamnar ofta på utseende.
– Jag får känslan av att ”vi måste pröva henne från alla vinklar”. Norrbotten måste komma ifrån att vara en machoinstitution.
I den här artikelserien får ni ställa frågor till varandra. Sana Suljanovic från Moderaterna undrar hur lång tid du tror det tar innan vi slutar prata om manliga och kvinnliga politiker och istället pratar om politiker (som råkar vara kvinnor eller män)?
– När ickebinära, kvinnor och män har lika rättigheter, villkor, möjligheter och makt att forma sina egna liv och bidra till samhällets utveckling. Vi har en lång väg kvar.
Hon tycker Luleå är ljuvligt men bekymras över det hårda debattklimatet.
– Jag upplever att det är en väldigt hård ton och misstro som är ohälsosam. Man får gå runt och vara beredd på kängor hela tiden. Om det är så att man tycker något säger jag bara; kavla upp ärmarna och engagera dig. Då kan jag och andra som man tycker är "idioter" avgå.
Luleås tidigare kommunalråd Lenita Ericson avgick med omedelbar verkan i oktober 2020. Hon kände sig motarbetad av partitoppen och befarade en utdragen maktkamp inom partiet. Vad tänker du om det?
– Vi haft två kommunalråd som inte orkat vara kvar. Det säger något om både debattklimatet och att vi behöver jobba annorlunda. När någon blir vald är det ett misslyckande då personen inte kan vara kvar.
Den största utmaningen för Luleå är att få igång befolkningstillväxten, anser Nybom.
– Det handlar om trivsel. Jag tror inte vi kan skapa ett värdigt Luleå eller Norrbotten om vi inte satsar på kulturen. Att skära ner på den är rakt av enklast att göra när man inte vill tänka helhet. Det skadar för framtida generationer.
För den kulturintresserade kan pandemin ta kål på själen.
– Jag tror att det är precis som när man stöter på en stor sorg i livet, en utmaning eller motstånd. Då måste man kavla upp ärmarna och köra på. Det finns inget annat val.