Emelie Crafoord utanför sin arbetsplats, Luleå tekniska universitet.
När Emelie Crafoord i veckan åker till Vasateatern i Stockholm för att delta i finalen av Forskar Grand Prix, är hennes mål att dela sin forskning till en bredare publik. Tävlingen, som är Sveriges största tävling inom forskarkommunikation, går ut på att presentera sin forskning på ett så enkelt, inspirerande och pedagogiskt sätt som möjligt – på fyra minuter.
– Jag tror det blir ett hårt motstånd, men jag ska göra mitt bästa, säger hon.
Emelie Crafoord kommer från ursprungligen från Kungsbacka och har studerat geovetenskap vid Göteborgs universitet innan hon för två och ett halvt år sedan kom till Luleå. Nu är hon doktorand vid Luleå tekniska universitet.
– Mitt forskningsprojekt handlar om att undersöka möjligheten att lagra koldioxid i den svenska berggrunden, säger hon.
I finalen i presentationstävlingen Forskar Grand Prix deltar sex forskare från olika universitet i landet som ska presentera sin forskning. En jury bedömer hur presentationen framförs men även publiken kan rösta på de olika presentationerna.
– Det här är bra, inte bara för forskare, utan för vem som helst för att kunna sammanfatta något på kort tid. Det kan man använda i andra delar av livet också, att kunna pitcha någonting, säger Emelie Crafoord.
Hon tävlar om att bli bäst på att presentera sitt forskningprojekt på fyra minuter. I finalen ställs Emelie Crafoord mot fem konkurrenter.
Den lagringsmetod av koldioxid som Emelie Crafoord intresserar sig för har det inte tidigare forskats om i Sverige.
– Forskningsfältet är relativt nytt när det gäller denna typ av lagringsteknik. Projektet tog inspiration från Carbfix-projektet på Island, som har varit mycket framgångsrikt och har utvecklats till ett företag. Vi försöker nu se om samma metod kan fungera i Sverige, säger hon.
Vad går din forskning ut på?
– Lagring av koldioxid kan göras på flera olika sätt. Utanför Norges kust lagrar man koldioxid i tömda olje- och gasreservoarer, lite som att sätta tillbaka koldioxiden där den kommit ifrån. I min forskning fokuserar jag på vulkaniska och plutoniska bergarter med en annan kemisk sammansättning. På grund av det så kan dessa bergarter reagera med koldioxiden genom att lösas upp och binda koldioxiden i karbonatmineral.
I konkurrens med fem andra tävlande gör Emelie Crafoord upp om vem som gör den bästa presentationen på fyra minuter.
Emelie Crafoord tar fram och visar en grå borrkärna av basalt, det som berget består av. Insprängt syns små vita partiklar.
– Det här vita är karbonater som har bildats. Genom att pumpa ner koldioxid blandat med vatten så har delar av berget lösts upp, vilket har resulterat i bildandet av nya karbonatmineral. Detta innebär att koldioxiden låses fast i berget, vilket är en alternativ metod jämfört med att lagra den i tömda olje- och gasreservoarer, säger hon.
Emelie Crafoord visar en borrkärna av basalt. De små vita partiklarna är karbonatmineral som bildats när koldioxid och vatten pumpats ner i bergarten.
Den andra metoden där man pumpar ner koldioxiden i tömda olje- och gasreservoarer kräver att man har en takbergart som gör att koldioxiden inte läcker ut.
– Det är en väl beprövad metod som man använt sedan 1990-talet, men det jag tittar på är en helt annorlunda metod. Det fascinerande på Island är att inom bara två år efter att koldioxid och vatten injicerats i den porösa och håliga bergarten, så har 95 procent av koldioxiden omvandlats till karbonater, säger Emelie Crafoord, doktorand vid Luleå tekniska universitet.