Maria Burström är i dag 46 år gammal och kommer ursprungligen från Råneå. Hon beskriver en trygg uppväxt med mamma, pappa och huset just intill Råneåälven.
– Där har jag suttit många gånger och doppat tårna i vattnet samtidigt som jag spanat på ekorrarna, berättar hon förtjust.
Ingen av hennes föräldrar var politiskt aktiva men samhällsengagemanget fanns definitivt där. Vid middagsbordet diskuterades frågor kring vem som har och inte har.
– Både mamma och pappa tände en gnista som senare tog mig in i politiken. Jag minns speciellt när jag följde pappa på första maj-tåget och hur häftigt det var med stämningen, plakaten och att vi gick där hand i hand tillsammans.
Dåtidens oroligheter i världen med kalla kriget mellan USA och Sovjetunionen satte djupa spår i Maria, liksom svältkatastrofen i Biafra.
– Jag minns att jag tänkte att ska barnen där borta svälta och jag ha det så bra? Något måste göras, så här kan det bara inte fortsätta.
Ett minne som etsat sig fast är mordet på Olof Palme.
– Jag kom ner för trappan och där sitter pappa helt bedrövad i soffan och berättar att Olof Palme har blivit skjuten. Det glömmer jag aldrig.
Som ung gick flyttlasset till Luleå. Hon studerade kurser på universitet och började arbeta som lärare. Första jobbet var på Grans naturbruksskola där hon undervisade i svenska och hundkunskap. Hon har också jobbat med etableringen av nyanlända.
Idag önskar hon ett mer jämlikt skolsystem.
– Orättvisor slår extra hårt mot barn och unga. Det känns djupt i hjärtat att på nära håll se hur vissa kämpar för att klara skolan, berättar den före detta läraren.
Hon har även testat på att arbeta som elektriker, ett yrke som domineras av män.
– Jag fick kommentarer av manliga kollegor som; "akta dig så du inte ramlar ner från stegen, lilla vän".
Maria Burström blev feminist.
Så småningom började hon engagera sig inom Socialdemokraterna. Bland annat har hon varit ordförande i Innerfjärdarnas S-förening och suttit i regionfullmäktige Norrbotten tillika Luleås kommunfullmäktige. Men nu drygt 15 år senare väljer hon alltså att byta parti.
Hon liknar det vid en separation.
– Ibland glider man ifrån varandra och det hade jag och partiet gjort värderingsmässigt. De frågor jag ville driva låg inte högst på deras dagordning. Men vi är fortfarande vänner. Jag är bara inte en del av politiken längre, berättar Fi:s nya partisekreterarkandidat.
I dag bor hon i lägenhet i Luleå tillsammans med sin sambo och inte att förglömma, 14-åriga bedlingtonterriern Hugo. Hjärtat slår ett extra slag för djuren.
Hon brinner också för jämlikhetsfrågor, antirasism, klimat- och glesbygdsfrågor och urfolkens rättigheter med betoning på samerna.
– Samerna behandlas illa i dag. De omfattande skogsskövlingarna försämrar renbetesmarkerna och levnadsvillkoren. Jag anser att alla borde få ha ett gott och bra liv utifrån vem de vill vara, så är det inte idag.
Att aldrig tacka nej till chanser, det är livsfilosofin. Så snart pandemin är över flyttar hon söderut, kanske som Fi:s nya partisekreterare.
Valet kommer att avgöras på partiets digitala kongress den 26-28 mars.
– Men Luleå finns alltid kvar i hjärtat.
För precis som barnet Maria dras hon till vattnet, skogen och de vidsträckta vyerna.