En av Thorbjörns favoriter i butiken är astronauten Buzz Aldrins bok. Givetvis signerad.
Lokalen på Lulsundsgatan i centrala Luleå är fylld med prylar från golv till tak. Mestadels böcker men här finns även filmer, spel, serietidningar, vykort och andra samlarprylar. Den som söker kan finna.
En som har koll på det mesta i lokalen är innehavaren Thorbjörn Wikström. Han är i grunden historiker och har arbetat nio år på Försvarsmuseet i Boden innan han blev sin egen för sju år sedan. Nu driver han antikvariat med inslag av samlarprylar, vinyl och cd-skivor.
– Jag kände den förre ägaren i och med att jag var en återkommande kund, berättar han.
Då var han ute främst efter böcker. Gärna om Ryssland, Östeuropa och kalla kriget. Samlandet innefattade även stämpelmärken, sigill eller märken som visade att skatt eller avgifter för en vara hade betalats enligt lag.
Han kommer ursprungligen från Göteborg men efter studier i Luleå blev han kvar.
För honom har alltså den tidigare hobbyn blivit ett arbete. Ett effektivt sätt att bota samlarsjukan.
– Det har förstörts en del, konstaterar han.
Men under hela livet har han omgärdat sig med likasinnade och allt började med morfar som samlade på frimärken.
Enligt Thorbjörn måste man skilja på sparare och samlare.
– De flesta som kallar sig samlare är mer hoarders, allt ska sparas och inget får kastas. Samlare är sådana som väljer ut – det ska sparas, inte det. Och som har ett mål med sitt samlande.
Serietidningar är populära samlarobjekt. Och de flesta är hyfsat billiga. Men givetvis finns det undantag. Första numret av serietidningen Atomic comics som kom ut 1938, såldes i våras för 64 miljoner kronor.
En rysk askkopp från 60-talet pryder vilken hylla som helst.
Överallt i butiken finns det prylar.
En titt i vinylbacken och man svingas tillbaka till tonår, långhår och spandexbyxor.
Samlargenen verkar finnas hos många – lusten att jaga, äga, sortera och betrakta. Men varför blir man då samlare?
– Det handlar om nostalgi och drömmar. Och många av drömmarna föds när man är liten. Man vill köpa tillbaka sin barndom.
Han berättar att under sin uppväxt fick han aldrig ha krigsleksaker. Inte helt ovanligt under 1970-talet.
– Jag brukar skoja med mamma om att det var därför som jag blev militärhistoriker, för att jag inte fick leka med det när jag var barn.
Förutom böcker och serier märker han av en ökad efterfrågan på gamla rollspel.
Brädspel har fått ett uppsving på senare år. Här Combat cars från 1986.
– Rollspel och datorspel går jättebra. Jag sålde första utgåvorna av Doom och Wolfenstein för ett tag sedan och fick bra betalt, säger han.
Det kan tyckas märkligt att ett av dåtidens mest sålda spel kan generera några större summor.
– Men hur många Doom-lådor med manualer finns kvar i dag?
Likadant är det med rollspelen. De fina exemplaren är få och därmed blir priset högt.
– Man körde ganska hårt med dem. Bläddrade och skrev saker i dem och de blev slitna. Ett rollspel i bra skick är väldigt eftertraktat i dag.
Även leksaken My little pony som lanserades i början av 1980-talet är intressant för samlare och de mer sällsynta kan gå för stora summor.
För några år sedan fick brädspelen ett uppsving och det blev plötsligt hippt att spela, det var inte längre bara för nördar.
En svensk klassiker som många spelade på 1980-talet är Drakborgen. Spelet blev hett efterfrågat några decennier senare.
– Själva spelet är inte så jättebra men det är nostalgin.
2022 släpptes en ny version efter ett kickstarterprojekt, när allmänheten bidrar med pengar till utvecklingen i utbyte mot belöningar. Det tog sju minuter att få in de 200 000 kronor som behövdes.
Fabian Brunnströms NHL-karriär började som en dröm med ett hattrick i premiärmatchen 2008. Efter det gick det lite tyngre i karriären som slutade 2019. Men samlarkorten finns kvar.
Intresset för hockeykort har gått i vågor men är fortfarande populärt i samlarkretsar. Det dyraste kortet hittills, Wayne Gretzkys rookie-kort såldes i USA för cirka 31 miljoner kronor 2021.
Under pandemin lockades många till samlandet och i och med det gick priserna upp. Ett samlarkort med svensk koppling är faktiskt det som ses som den heliga graal bland samlare av fotbollskort.
Bilderna följde med i tablettaskar och under 1958, när Sverige var värdnation för fotbolls-VM, fanns en bild på Pelé med i askarna. I dag det mest eftersökta och även dyraste kortet på marknaden.
– Ett Alfa-kort med Pelé såldes för miljoner under pandemin. Nu såldes ett likadant för 100 000 kronor för någon vecka sedan.
Även om några samlare har hittat till butiken på Lulsundsgatan så sker den största delen av försäljningen i butiken på nätet.
Om man ska tjäna pengar på sin samling gäller det att sälja i rätt tid. Efterfrågan går i vågor. De som köper av nostalgiska skäl i dag kan kanske inte räkna med att priserna kommer att öka med åren. För nästa generation är det något annat som alla suktar efter. Att bli rik på sin samling är svårt.
– Att samla är en hobby. Man kan inte förvänta sig att tjäna pengar på att samla. Många gör nog det med det är farligt, säger Thorbjörn Wikström.
Speciellt de som börjar med exempelvis samlarkort, framför allt hockeykort har, enligt Thorbjörn, en tendens att förköpa sig.
– De går in med allt vad de har och köper alldeles för mycket. Och så måste de till slut sälja bort allt med förlust.
Om man nu vill börja samla på något så delar Thorbjörn med sig av några grundtips för :
– Lägg upp en budget och inse dina ekonomiska begränsningar. Bygg upp din samling lugnt och stilla och var nöjd med det du har, jämför dig inte med storsamlare, säger han och tillägger: Men det är lätt att säga.
Men värdet på en samling, även om den är högst teoretisk, kan ändå vara intressant.
– Många samlare tycker nog om att veta vad sakerna är värda men det är inte många som får det de tror när väl samlingen säljs. Speciellt inte om man är död, säger Thorbjörn Wikström.
Och så är det väl för de flesta som har genen – samlaren dör innan intresset gör det.