Solyana Soloman var en av många Luleåbor som på söndagen tände ett ljus för den 25-åriga kvinnan som sköts till döds på fredagskvällen.
Solyana Soloman tänder ett ljus vid badplatsen på Notviken. Bredvid henne står vännen Meselech Haile. De är illa berörda av våldet och förklarar att de förlorat en syster.
– Vi kände henne inte. Men vi kvinnor måste hålla ihop, vi är alla systrar, säger Solyana Soloman.
Under den korta tid då vi stannar till vid mordplatsen strömmar det till folk och många passerar förbi.
I Mjölkuddskyrkan har församlingsledningen beslutat att hålla kyrkan öppen under söndagen. För diakonen Åsa Sjöberg väcks minnen till liv.
– Det inträffade ett mord i Härnösand, där jag tidigare arbetade. Då höll vi också kyrkan öppen med minnesgudstjänster och samtal, säger hon.
Diakonen Åsa Sjöberg och prästen Stefan Olofsson fanns på plats i Mjölkuddskyrkan.
Hon menar att det inte går att rå över det som sker, men att människor behöver vara tillsammans i svåra stunder.
– Det har varit en och annan som kommit in och tänt ett ljus. Hur mörkt det än är så är ljuset alltid starkare än mörkret, säger Åsa Sjöberg.
Även prästen Stefan Olofsson, som tidigare arbetat som skolpräst, har erfarenheter av att hjälpa människor igenom kriser.
"Vi försöker möta människors behov, stötta och hjälpa. Luleå är en del av Sverige och världen, vi lever inte i en skyddad värld", säger diakonen Åsa Sjöberg.
– Det som väcks hos människor när något sådant här händer, det är minnen av tidigare erfarenheter, rädslor och destruktiva relationer. Man upplever en oro, ett diffust hot, säger Stefan Olofsson och fortsätter.
– Det jag tänker på, det är att bara vara närvarande. Jag vet att det har en väldigt helande kraft att vara tillsammans, säger han.