När den enorma expansionen av padelhallar precis var på väg att dra igång hade Andreas Harnemo en fungerande lösning för att spelarna själva kan streama sina matcher via en monterad övervakningskamera. I dag finns hans kameror i 45 hallar i Sverige och förhoppningen är att ta konceptet ut i världen.
Vi träffar Andreas Harnemo i en av alla de många nybyggda padelhallar som poppat upp i Luleå och Sverige. På kort tid har sporten gått från totalt okänd till big business med många som vill hoppa på tåget. Andreas Harnemo var först av alla att börja streama från hallarna via hans bolag Padelstreamer.
Hur kom du på den här streaminggrejen?
– Jag jobbade med Magnus Stenberg förut och vi höll på med många olika påhitt och tänkte: Vad kan man hitta på för kul inom padeln? Folk verkade vilja spela in sin padelmatch men det fanns inget bra system för det. Man hade sugproppar och satte upp sin mobil på glaset för att spela in och det blev inte så hållbart i längden. Det fungerade väl för någon enstaka sekvens men batteriet ska räcka, man ska sätta upp och ta ner den, ja det var ganska krångligt.
Det här var 2017, fanns det inget liknande på marknaden då?
– Nej, det fanns inget liknande. Själva tekniken är ingen unik lösning. Det gick ju att göra en livesändning på mobilen till Facebook eller Youtube men att ha ett automatiserat system där man kan enkelt slå igång en inspelning, se den live och sedan ha den i ett arkiv efteråt, det fanns inget sådant.
När blev det allvar av satsningen?
– Det började när Padel365 drog igång i Gammelstad och de började ha tävlingar. Det var egentligen i samband med första Swedish Padel Tour-tävlingen som vi sände. Det var en milstolpe när hela Sverigeeliten var på plats och använde systemet och det fungerade väldigt bra.
Hade du planer redan då att det skulle spridas?
– Jag skulle säga att det fanns en plan ganska snabbt att det skulle spridas. Direkt efter den tävlingen installerade vi kameror i Växjö och Halmstad. Det fanns en vision tidigt att det skulle vara ett så pass enkelt system att vi även skulle kunna sätta upp det i ett annat land utan att man måste åka dit en gång i månaden och ha service.
Hur många anläggningar finns ni i?
– Vi finns i 45 anläggningar och har cirka 140 kameror. Det är inte supermycket men skapligt. Största användningsområdet är seriespel och tävlingar, vardagsstreamandet är mer för entusiaster.
Kan du leva på Padelstreamer?
– Ja, det kan man väl säga. Vi har väl 700 abonnenter som betalar en hundring i månaden. Det blir en slant kring det men om man tänker kostnader och den tid man lägger ner så är det fortfarande inte jättemycket. Om vi kommer upp i en större volym så finns det större förutsättningar och det är något vi har på gång. Vi för samtal på olika håll i dagsläget, både i Sverige och utomlands.
Luleåbon Andreas Harnemo har haft en förmåga att snabbt vara med på tåget när nya saker är på väg att bli stora. Under IT-bubblan drog han igång siten Skunk som snabbt blev Sveriges mest klickade sida, när nätpokern kom levde han som pokerproffs i några år och när padeln slog igenom bygge han upp Padelstreamer där spelarna själva kan livesända sina matcher eller se dem i efterhand.
Redan 1998 drog du igång sajten Skunk som kom att bli Sveriges mest trafikerade sajt efter bara något år, hur kommer det sig att du drog igång den?
– 1997 hade jag gått klart konstskolan och funderade på vad jag ska göra. Jag startade eget och började göra ett annonsblad på nätet som hette IT-annonsen 2000. Det var ganska svårt att få fart på den för det gick inte att ta betalt på nätet på den tiden. Tanken var rätt skaplig men det fanns inte annonsörer och skulle folk betala var det en bankgirolapp som skulle skickas. Jag byggde en chattfunktion till sajt för att få in lite mer aktivitet och den fick av någon anledning namnet Skunk. Den hamnade ganska fort i Internet world som var en ledande branschtidning och från att ha varit några tusen användare blev det plötsligt tiotusentals och sedan flera hundra tusen medlemmar.
Hur var det att sitta där och se alla nya användare som kom till?
– Det var lite otippat men mest var det krångligt. Jag har alltid varit en datamänniska men det är viss skillnad att hantera en sajt som har 300 användare och en som har 300 000. Det var en konstant kamp med databaser och servrar för att få allting att funka.
Vilka var det som skrev på Skunk?
– I början var det ingen viss typ men sen mest ungdomar. Det var ungefär som Messenger, att man skickade meddelande till varandra men så hade man också sin dagbok i html. Det blev en jättestor html-skola för hela Sveriges ungdom, skulle jag säga. Än i dag får jag höra att folk har lärt sig hantera internet via att själva snygga till sin profilsida.
De fick koda själva?
– Ja, det var ganska fritt att koda om sin sida lite hur man ville i html. Man kunde ändra allting själv på sin sida och i dagboken. Det var som en slags föregångare till bloggarna. Många bloggare började på Skunk och gick sedan över till vanliga bloggar. Det fanns även diskussionsgrupper, hundratusentals olika.
Bara den senaste tiden har Luleå fått två nya padelhallar och det finns planer på fler. Intresset ökar fort även i andra länder där padeln fortfarande är liten vilket öppnar för en stor marknad för den streaminglösning Andreas harnemo byggt upp.
Hur tjänade du pengar på den när den fanns?
– Jag tjänade inte en krona på den när jag hade den. Jag jobbade med annat som it-fixare. Det jag tjänade var att jag byggde upp ett värde i den.
Förstod du där och då att det fanns ett värde?
– Nej, det skulle jag inte säga. Jag var ingen affärsman och it-bubblan hade inte riktigt börjat. Då var det ingen självklarhet. Spray kom på vårkanten och sa att de sett min sajt och att de var intresserade. De gav ett bud på 300 000 och jag tänkte, wow, det var ju mycket pengar. Då har jag inte jobbat förgäves. Men då jobbade jag samtidigt med ett annat projekt i Stockholm tillsammans med en amerikan som heter Greg Fitzpatrick som sa: "Kolla, alla kurvor går ju uppåt så sälj inte nu. Avvakta lite" Han fick mig att förstå att det fanns ett värde. Spray kom tillbaka igen på hösten eftersom de skulle in på börsen. Deras börsvärde var baserat på hur många sidexponeringar de hade och om de skulle ta in min sajt skulle de fördubbla sin trafik och därför var de väldigt angelägna. Då hade jag med mig Greg och en advokat. De hjälpte till och vi la upp försäljningen med en ekvation i stället. Då blev det tolv miljoner i stället för 300 000.
Tolv miljoner, hur var det att få den summan?
– Jag har aldrig varit en pengaperson som är så värst intresserad av det. Det påverkade inte så mycket men det har varit väldigt skönt att inte behöva ha ett jobb man inte trivs med och ha en viss frihet.
Vad tror du det hade gett om du hittat på en sajt i dag som blivit Sveriges största?
– Då hade det varit någon nolla till. På den tiden var 12 miljoner jättemycket men det var ändå inte helt självklart då. Någon månad efter kontraktet skrevs kom kraschen, it-bubblan sprack. Då hade det varit omöjligt att få till något under ett par år.
Du hann precis på rätt sida av kraschen alltså?
– Ja, det får man säga. Och att de betalade i pengar och inte aktier som hade gått upp i rök. Det var en bra tajming.
Skunk blev bok också.
– Ja, dagboksskrivandet var ju stort på Skunk. Många författare började sin karriär på sajten och då har det gjorts en sammanställning av det.
Har du ett ex hemma?
– Ja, det har jag. Men jag har kanske inte läst den (skratt). Skunk är även med på ett internetmuseum och har sin lilla avdelning där. Generellt sett gillar jag att gå framåt och vidare, jag rotar inte så mycket i det jag gjort.
Du har varit pokerproffs också, när kom det in i bilden?
– Jag sålde Skunk i december 99 och var anställd av Spray på i två år. Jag var mycket i biljardhallen och hade väl en halvkarriär på gång där och samtidigt spelade jag poker. Jag började med nätpoker 1999 och omkring 2004 var det min huvudsysselsättning. 2005 började jag köra European poker tour och lite större tävlingar. Jag reste runt i världen ganska mycket och höll på med det.
Gick det att tjäna mycket pengar på pokern då?
– Ja, det skulle jag säga. Det var gynnsamma tider. Det var ganska nytt och många tog stora plånkan och gick in på nätet eller kasinot. Om man var några steg före och hade lärt sig några knep i förväg så fanns det goda chanser.
Hur var livet som pokerspelare?
– Jag skulle säga att det finns moment som är ganska okej men överlag är det ganska tråkigt med mycket väntan. Man sitter vid ett pokerbord och det är inte en särskilt kreativ miljö. Man gör inte världen bättre direkt. Även om man gjorde bra pengar där ett par år så var det inget som gjorde livet meningsfullt. Det är kul att resa runt och kasinomiljön är fin och trygg men det är mycket fokus på pengar. Jag tycker att själva spelet bitvis är kul och intressant men allt prat om pengar var jobbigt. Folk frågade alltid "hur mycket har du vunnit nu?". Det är ganska mycket misär också. På högre nivå är det mer befogat, då spelar man mot de som har gott om pengar men på lägre nivå finns det folk som tar hushållskassan och försöker tänka "den här gången kommer jag vinna". Och det är inte en så ädel tillvaro.
Att du är tidigt ute med att snappa upp saker tidigt, som Skunk, pokern och att streama padel, är det en tillfällighet eller en talang du har?
– Talang vet jag inte men jag tycker det är kul med nya saker. Jag är nog bättre på att hitta på saker än att förädla dem. Inom streamingen börjar det vara ganska mycket förvaltning och jag känner att min egen del inte är så betydelsefull längre. Nu är det uppfunnet och det finns där. Nu ska det mer vara administratörer och såna som är bra på affärsutveckling för att ta konceptet ut i Europa. Det är jag inte bra på så då får man antingen sälja eller ta in fler som är bra på det och jag börjar vara sugen att hitta på något annat.
Ja, du har sökt och ska börja på polisutbildningen inom kort, varför vill du bli polis?
– Jag har kanske ingen dröm att bli en polis i den vanliga bemärkelsen, däremot är jag intresserad av den världen. Jag är intresserad av att göra saker för att göra samhället bättre fast med den kompetens jag har. Jag har en del erfarenheter som jag skulle kunna bistå med, i grund och botten för att sätta dit skurkar.