Korset på överarmen är en tatuering som Luleåbon Kevin Stenberg, 30, gjorde till minne av lillebror Noah som dog strax efter födelsen. Det var ett viktigt kännetecken som dokumenterades innan Kevin fick ge sig ut som hjälparbetare i krigets Ukraina.
– Alla volontärers speciella kännetecken fotades och vi fick skriva våra testamenten. Det hade jag gjort även hemma i Sverige och min lillebror förvaltade min hemlighet, berättar Kevin Stenberg.
Kevin Stenberg är snart färdig polis. Han flyttade från Västerbotten till Luleå i samband med utbildningens start.
Han har en bakgrund som volontär, i Afrika och Brasilien, och har jobbat som ambulanssjukvårdare i London innan han gjorde värnplikten som jägare på K4 i Arvidsjaur.
– När jag läste att Zelensky välkomnade frivilliga från andra länder kände jag mig kallad och blev efter intervjuer uttagen till den internationella legionen för att strida vid fronten.
Kevin tog tjänstledigt från jobbet som bergsborrare i Boliden och sa till resten av familjen att han skulle jobba som volontär i flyktinglägren i Polen. Han ville inte oroa föräldrar, syskon och dåvarande sambo i onödan.
Truppen skulle resa ner den 25 mars men strax innan dess bombade ryssarna stället där alla utländska volontärer tränades och resan ställdes in på obestämd framtid.
– Men jag var ju beredd att åka och hade tagit tjänstledigt så jag reste till Krakow på egen hand. Tillsammans med andra volontärer gick vi över gränsen in till Ukraina och innan vi nådde vårt mål i Kiev hann vi både förhöras av säkerhetspolis och polis.
Kevin anslöt sig till en grupp sjukvårdare som i huvudsak arbetade med att evakuera sårade i strid. Det allra första uppdraget gick dock till Bucha, en stad som i det närmaste ödelades av ryssarna.
– Synen som möttes oss var fruktansvärd. En hund bar på en arm som slitits av vid axeln, döda människor i drivor, överlevande som mist hela familjer. Jag glömmer aldrig den äldre kvinna som våldtagits av soldater innan hon kastats in i en källare bakom lås och bom. Resten av familjen hade avrättats. Stanken i Bucha var obeskrivlig och synerna hemska, men vi fokuserade på att rädda liv och evakuera de överlevande.
Kevin har sett kamrater stupa i strid och han har transporterat otaliga skadade soldater från fronten till fältsjukhusen. Han har även själv drabbats av skador när bomber och granater fallit intill honom.
– Men jag hade tur som bara skadades lindrigt. Det är enorma mängder människor som dödas och får sina liv förstörda i kriget och det är därför jag vill dela med mig av min berättelse. Vi får inte glömma det svåra lidande bland människorna i Ukraina. Varje dag dödas och skadas 1 000 personer där och grymheterna ukrainarna får utstå är obeskrivliga.
Kevin Stenberg säger att han är orolig för att skildringarna av det mänskliga lidandet kommer i skymundan när rapporteringen om kriget mest handlar om politik.
– Krigets utgång hänger på det folkliga stödet från oss i andra länder i Europa och världen. Det är jag övertygad om. Vi får aldrig glömma att de som lider, skadas och dör är någons mamma, lillebror, man eller barn. Vi får aldrig sluta att bry oss.
På Kevins högra arm finns minnet kvar från Ukraina. Innan han lämnade landet lät han och några kamrater tatuera in Ukrainas motsvarighet till ”Tre kronor”.