Det finns 701 skyddsrum i Luleå. Under Sunderby sjukhus finns ett av de senaste tillskotten. Den tätaste koncentrationen finns på stadshalvön.
På Lulsundet finns bara tre skyddsrum. Ett ligger i garaget hemma hos Emil Aasa och Helena Lassi.
– Jag tror att det byggdes på 70- eller 80-talet och följde med när vi köpte villan. Det ingick i köpet att en besiktningsman skulle gå igenom skyddsrummet för att kontrollera att alla saker fanns på plats, berättar Emil Aasa.
Skylten med den blå triangeln i en orange fyrkant är fastspikad på fasaden på Kvartersmästarvägen. Bakom de metertjocka armerade betongväggarna och den förstärkta ståldörren, som ska stå emot tryckvågor från bomber eller bränder, finns ett förråd.
I fredstid kan ägaren använda lokalen för privat bruk, men är ålagd att inom 48 timmar se till att skyddsrummet kan tas i drift.
– Det innebär inga problem för vår del. Vi förvarar mest skidutrustning eller cyklar i rummet, säger Emil Aasa.
Skyddsrummet är försett med egen ventilation och luftsluss som ska skydda mot giftiga gaser. När det är iordningställt ska här finnas vatten i stora kärl, värme och toalettmöjligheter. Däremot finns inte livsmedel eller toapapper, hygienartiklar, mediciner och varma kläder i lokalen.
Vid den senaste inspektionen blev villans tidigare ägare ålagd en rad åtgärder bland annat köp av en ny latrintunna.
Sveriges skyddsrum betraktas som allmän plats. Det innebär att vem som helst kan söka skydd i ett skyddsrum. Platserna är inte reserverade för svenska medborgare.
På Lulsundet bor cirka 1 000 personer. Bara en fjärdedel får plats i något av områdets tre skyddsrum.
– Egentligen förstår jag inte hur det här ska fungera. Varje person har rätt till en yta på 0,75 kvadratmeter, vilket innebär att det får inte vara fler än 60 personer i vårt skyddsrum. Härintill byggs Kronandalen. Jag vet inte om det byggs några skyddsrum där eller om det är något som byggherrar tillåts spara in på, säger Emil Aasa.
Ex-politikern Kent Ögren, ordförande i Civilförsvarsförbundet, efterlyser en inventering av länets skyddsrum.
För fem år sedan erbjöds sig civilförsvaret att göra en sådan undersökning, men fick nobben av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB).
– Det skulle behövts en ordentlig inventering för jag är långt ifrån säker att alla skyddsrum i stan verkligen kan fungera som det är tänkt, säger Kent Ögren.