Norrbottens Media lät två före detta Europaparlamentariker ge sin syn på saken. Socialdemokraten Ewa Hedkvist Petersen från Luleå satt i Europaparlamentet under sju år, från 1999 till januari 2007, då hon valde att avgå i förtid. Under sin tid blev hon utsedd att vara parlamentets rapportör i några lagstiftningsärenden som rörde trafiksäkerhet och motorfordons konstruktion. Rapportören ansvarar för att skriva ihop Europaparlamentets förslag till lagtext.
Ewa Hedkvist Petersen menar att det är förslagens kvalité och ens förmåga att skapa allianser och nå fram till kompromisser med andra politiker som avgör vilken roll man kan spela som enskild parlamentariker.
– För det första beror det på hur bra förslag man lägger, för det andra hur bra man är på att övertyga sin partigrupp, säger Ewa Hedkvist Petersen.
Mer: Valkompassen - din guide i EU-valet
Om hon som svensk socialdemokrat lyckades övertyga den socialdemokratiska partigruppen i Europaparlamentet i en fråga så var de många fler som stod bakom förslaget, 180 av 626 ledamöter under mandatperioden 1999–2004. Några av partigrupperna kompromissar sig sedan fram till parlamentets hållning i den aktuella frågan, det är nödvändigt eftersom ingen partigrupp ensam har majoritet.
– Det finns ingen blockpolitik, förmågan att kompromissa och att övertyga andra är det viktiga, säger Ewa Hedkvist Petersen.
Tålamod är en annan viktig egenskap i den europeiska politiken menar hon.
– När vi gick med i EU drev Anita Gradin, den svenska kommissionären, frågan om sexhandeln, trafficking, det var få som förstod vad hon pratade om då. Till slut blev det också lagstiftning, men det tog säkert 20 år, säger Ewa Hedkvist Petersen.
– Det är bra om man som parlamentariker har någon hjärtefråga som man driver och som andra vet att man driver. Jag hade som målsättning att människor skulle tänka extrem glesbygd när de såg mig. Det är viktigt att ha en identitet, säger Ewa Hedkvist Petersen.
Hélène Goudin från Piteå satt i Europaparlamentet som ledamot för Junilistan under mandatperioden 2004-2009. Junilistan var tvärpolitiskt och profilerade sig på en skeptisk hållning till ett tätare EU-samarbete. Hélène Goudin profilerade sig på jaktfrågor och blev vice ordförande i en grupp av parlamentariker som ägnade sig åt jaktfrågor.
– Som enskild ledamot har man inte så mycket att säga till om, utom när man blir utsedd till rapportör. Jag lobbade för att bli rapportör inom jaktfrågor, det är inte så ideologiskt präglat inom EU-parlamentet som det är i ett nationellt parlament. Man samarbetar mycket mer i det man har gemensamt, själva sakfrågan, säger Hélène Goudin.
Héléne Goudin hävdar att hon lyckades stoppa tre förslag som rörde jakten.
– Bland annat skulle man förbjuda naturbruksskolan i Kalix från att ha jaktprogram, det räddade jag. Så ville man märka ammunition, det förhindrade jag. De ville också förbjuda att man köpte vapen via nätet, det är så långt ifrån oss som bor i glesbygd, det lyckades jag också få bort, säger Hélène Goudin.
Det blev bara en mandatperiod för henne, vid valet 2009 fick Junilistan bara 3,6 procent vilket innebar att partiet åkte ur Europaparlamentet.
Är det något du saknar?
– Nej, jag saknar det inte men jag vill inte heller ha det ogjort, säger Hélène Goudin.
Hon tycker att väljarna ska fundera över vilka sakfrågor de tycker är viktiga och rösta därefter.
– Jag tycker själv att det är svårt att välja nu. Det man inte lyckades göra genom krig och konflikter, kan man göra i EU den dag högerkrafterna har majoritet. Det är därför jag tycker det är viktigt att gå och rösta på andra partier, säger Hélène Goudin.