I ett avskalat och elegant kontor med utsikt över Luleå jobbar Sara Axelsson som delägare i Advokatbyrån Kaiding. Hon är specialiserad inom affärsjuridik och har andra styrelseuppdrag vid sidan om för att främja företagandet i Luleå
Telefonen ringer, kalendern rymmer inga fler sidor och klockan fyra ska barnen hämtas. Tiden är knapp men hon älskar sitt jobb.
Du är ung, välutbildad och delägare i Advokatbyrån Kaiding. Har livet alltid gått på räls för dig?
–Nej, såklart inte. Däremot är jag är väldigt tacksam och nöjd över var jag är i dag. De målsättningar jag haft upplever jag att jag också nått.
Vad är lycka för dig?
– Att få vara på någon av de platser som betyder lite extra för mig tillsammans med nära och kära och äta något gott. Jag tänker på vår stuga på Bergön i Luleå skärgård. Men också Frankrike där mina föräldrar bor på deltid. Jag älskar omgivningarna och klimatet där.
Hur var barnet Sara?
–Jag fick ofta höra att jag var väldigt glad, målinriktad och såg inga hinder i någonting. Väldigt social och älskade att åka på träningar eller vara med kompisar. Jag satt aldrig hemma själv under kvällen.
Hur är det att vara kvinna med makt?
– Kvinnor har alltid varit i minoritet när det kommer till beslutande positioner och är det även fortfarande, men jag och mina kollegor på advokatbyrån bedriver ett aktivt jämställdhetsarbete. Jag upplever själv inte att det varit någon skillnad de tillfällen jag varit "den enda kvinnan i rummet". Det beror på att jag har fantastiska kollegor som aldrig skulle agera på det sättet, men det beror nog också på att jag själv inte reflekterar över att jag är i minoritet och därmed undviker risken att jag omedvetet skulle låta det begränsa mig.
Var det självklart att bli advokat?
– Som liten ville jag som de flesta andra barn bli fotbollsproffs eller dansare. På gymnasiet funderade jag på att bli språklärare i franska, engelska eller spanska. Franska låg närmast om hjärtat. Men att studera juridik kändes också redan tidigt väldigt lockande. Jag var ofta intresserad av att engagera mig i de sammanhang jag befann mig i, oavsett om det var fråga om ett elevråd eller något ideellt uppdrag i de föreningar jag tränat och tävlat i. Jag förstod att juridiken är en viktig del i de allra flesta sammanhangen.
Hade du ett rättspatos redan då?
– I viss mån innebär att man bryr sig och är engagerad i saker ett slags rättspatos. Däremot kanske man inte ser det från det perspektivet som barn.
Du har jobbat på Kaiding sedan 2010 och blev delägare 2018. Du har även andra uppdrag. Har du någon fritid?
– Ja, det tycker jag. Även om det i perioder är arbetstoppar är det ett ganska flexibelt jobb så man kan varva att fixa i hemmet och vara med barnen med att hugga tag i mejlkorgen och ringa några samtal när det är läge för det.
Vad gör du då?
– Jag är gärna ute i naturen och umgås med familjen. De bör och ska få all tid när jag inte jobbar. Vi träffar vänner, åker skidor och är gärna i stugan på Bergön året runt. På sommaren badar vi i havet och på vintern grillar vi eller tar en skotertur.
Vad är du mest stolt över i ditt yrkesliv?
– Det är en fantastisk förmån att få vara med och göra skillnad för jättemånga duktiga företag och entreprenörer. Att få dela glädjen av deras framgångar jämte att själv driva företag genom Kaiding.
Hur tror du att det är för dina barn att ha en mamma som är advokat?
– De säger ibland att de vill jobba på Kaiding när de blir stora. När jag vid ett tillfälle frågade varför fick jag dock svaret att ”det är för att ni har kakor på jobbet”, så det kanske inte har så mycket att göra med yrket som sådant.
– Men förstås ser de också flera sidor av yrket. Ibland när familjen går och lägger sig sitter jag uppe och jobbar några timmar. Men så länge jag trivs med jobbet och är stimulerad av det är det inga problem alls. Det gäller att signalera det också. Jag brukar säga att det är jättespännande och jättekul att jobba, på motsvarande sätt som barnen tycker det är att leka en kul lek.
Det ser mörkt ut för många företag under coronakrisen. Hur är situationen i Luleå?
– Situationen här är generellt sett väldigt bra, sett ur både ett riksperspektiv och ett globalt perspektiv. De investeringar det beslutats om nu skapar ett lugn, sug och driv. Vi siktar mot inflyttning istället för utflyttning. Det finns så många arbetstillfällen att ta. Det är klart att många har haft utmaningar men de stödåtgärder som funnits har visat sig funka till relativt stor del eftersom konkurserna har varit färre än normalt.
Du var förra året med och startade nya stiftelsen ”Företagande i Luleå”. Ni ska stödja och uppmuntra företagande och engagemang inom näringslivsfrågor. Hur har det gått?
– Ja, vilken ära och förmån att få vara med och jobba för näringslivet i Luleå och utvecklingen av förutsättningarna att bli företagare i Luleå. En viktig del i vårt arbete är att fler unga entreprenörer ska vilja stanna i Luleå, inte minst unga kvinnor. Just nu tittar vi närmare på hur vi ska jobba med just den frågan.
Du var en av de unga kvinnor som valde att flytta hit, vad betyder Luleå för dig?
– Jag kände mig mer hemma i Luleå efter ett år än efter fyra år i Umeå, vilket säger mycket om staden och mentaliteten här.
Hur kommer det sig att du blev företagare?
–Jag har växt upp i en företagarfamilj. Pappa och farfar har drivit företag hela livet, så jag har alltid varit med på ett hörn. Farfar och hans bror startade det som i dag heter Norrlands Bil. Jag har själv sommarjobbat där och suttit i styrelsen i många år. Allt har känts väldigt naturligt.
Vad är det svåraste du varit med om i ditt liv?
– Tanken som slår mig, i synnerhet nu under corona men också för egen del, är när hälsan sviktar. Jag hade själv en jättekraftig dubbelsidig lunginflammation 2019. Då tog det tvärstopp med allting jag hade för mig. Plötsligt blir man extremt varse om att hälsan är så avgörande för precis allt i livet. En ögonöppnare för mig som alltid kört hundra procent och haft saker i kalendern. Det har aldrig tidigare funnits på världskartan att det som står i kalendern inte skulle hända.
Värdesätter du livet mer i dag?
–Ja, det tror jag har med ålder att göra och att jag har barn. Det är magiskt att se dem.
Vad ser du mest fram emot när pandemin är över?
– Krama nära och kära, speciellt mina föräldrar och svärföräldrar som varit ensamma en hel del det senaste året.
– Slutligen, hur ser framtiden ut för Luleås och Norrbottens företag?
– Väldigt bra. Är det någonstans det händer är det här. Det pumpas in investeringar och finns alla förutsättningar. Nu handlar det bara om att vi ska få alla att förstå det och vilja ta alla arbetstillfällen som vi erbjuder.
Vad har du själv för framtidsplaner?
– Hmm, jag har ingen uttalad målsättning just nu…
Ta dagen som den kommer?
– Ja, ta dagen som den kommer. Det är kanske det jag behöver träna mer på; att ha färre målsättningar.