Jenny Lindberg följer med det kreativa teamet, som utformat nya idéer om isbanans utveckling, till Stockholm när presentationen sker. Hon tycker deras arbete är inspirerande. "Det är inte alltid man hinner visionera i sitt dagliga arbete, att ha ett team som gör det i samarbete med oss betyder mycket", säger hon.
Hur kan isbanan i Luleå utvecklas?
Den frågan har en utvald grupp bestående av fem personer arbetat med sedan i juni förra året, däribland Nina Lintzen, is- och snöforskare på Luleå tekniska universitet. Men även landskapsarkitekter och industridesigners finns med.
En av de som följt gruppens idéarbete från start är samhällsstrategen Jenny Lindberg. Hon har fungerat som spindeln i nätet mellan gruppen och avdelningar inom Luleå kommun som på olika sätt berörs av isbanan och dess utveckling.
– Det har varit spännande att följa. Jag tror alla känner en stolthet över isbanan men sedan ser nog alla att den har potential att utvecklas, säger hon.
Resultatet av idéarbetet är än så länge hemligt. Men Jenny Lindberg kan berätta hur tankarna går.
– Det jag kan bjuda på är att man föreslår en mötesplats, säger hon.
I dag handlar isbanan mycket om rörelse, rekreation och motion. På skridskor, med spark eller promenader.
– Det som teamet identifierat är väl hur besökarna kan stanna upp och mötas.
Vad ser du själv framför dig, hur kan den utvecklas?
– Jag ser att vi med ganska små medel kan höja upplevelsen av isbanan. Sedan är allt en fråga om resurser. Vill vi göra något större och mer varaktigt måste man tillskjuta medel, men det är en politisk fråga.
Det handlar mycket om rörelse, och att ta sig fram på isen. Men i den nya visionen för Luleås populära isbana finns även mötesplatser med i tankarna.
Hur kommer det sig då att gruppen, som arbetat tätt tillsammans med Luleå kommun, ska resa ner till Stockholm och lägga fram sina idéer?
Bakgrunden är den att satsningen görs inom ett projekt som heter Visioner i norr som drivs av Rådet för hållbara städer. Bakom rådet finns ett antal myndigheter.
Så även om arbetet med att ta fram idéerna har skett i Luleå, kommer tävlingen avgöras i Stockholm.
När presentationen väl är gjord i Stockholm blir det några dagars väntan på besked om Luleå går vidare till fas 2. Det skulle innebära att Luleå kan testa idéerna i mindre skala till att börja med. Men det är i så fall tajt om tid, då högsäsongen beräknas ta slut i mars.
En fin vårvinterhelg kan det röra sig mellan 3 000 - 4 000 personer längs isen.
En positiv följd av gruppens arbete redan nu, tycker Jenny Lindberg, är att kommunstyrelseförvaltningen, kultur- och fritidsförvaltningen samt infrastruktur- och serviceförvaltningen pratar mer med varandra.
Vilket är en nyckel till att kunna främja utveckling, menar hon.
– Kommunikationen mellan förvaltningarna har ändå bidragit till något. Även om vi i Luleå kommun inte kan förverkliga den här visionen till punkt och pricka har det skapats något att bygga vidare på, som är långsiktigt och visionärt. Jag tror det behövs visioner för att kunna föreställa sig alternativ. Ibland blir man lite hemmablind.
Idéerna för isbanan är än så länge hemliga och ska presenteras den 21 januari.
Under arbetets gång har det varit viktigt att ha med kultur- och fritidsförvaltningen i arbetet, så att visionerna kan "förankras i verkligheten", som Lindberg beskriver det.
Det är de som sköter isbanan.
– De har lång erfarenhet av isen, de kan dess uppbyggnad och hur man bäst sköter det. Det är en utmaning eftersom väder och vind styr. Den kvalité som kultur- och fritid, lyckas skapa gör den unik.
I arbetet, har ni tagit perspektivet med klimatförändringar?
– Ja, det har vi. Men det är fortfarande långt fram. Det är klart att på väldigt lång sikt är det inte säkert att den finns kvar på samma sätt som i dag, säger Jenny Lindberg.
"Det är en platt yta, egentligen. Det är fascinerande. Kylan, vidderna. Ibland är det gemenskapen, och ibland är det frånvaron av den. Ensamheten är också vacker. Det är minus 22 grader och man är inlindad i dun. Det har också sin charm", säger David Doms när han pratar om Luleås isbana.
Industridesigner David Doms är projektledare för gruppen. Han har bott i Luleå och är utbildad vid Luleå tekniska universitet där han läste teknisk design, men numera bosatt på Gotland.
David Doms beskriver isbanan som "fulländad i sig själv", men att den går att förfina.
– Den skiljer sig ganska mycket från stadsmiljöer vi jobbar med i övrigt. Det är ett tillfälligt stadsrum. Allt vi gör vet vi kommer försvinna med våren, solen och värmen. Det gör det till ett unikt arkitektoniskt projekt, säger han.
Hur ska det bli att få presentera era idéer?
– Väldigt roligt och framförallt se hur det tas emot av juryn. Vi tror vi har goda chanser att få komma vidare och realisera det, säger han.