"Luleå är en underbar stad"

När Kuriren träffar Rahim Tand sitter han i en traktor och tippar ut grus till en uppfart på Lulsundet. Glatt klättrar han ner och hälsar. Hela tiden med ett stort leende på läpparna. För sån verkar han vara. Glad, social och ödmjuk. En människa som har hittat sin plats i livet och trivs med den.- Jag älskar Sverige, mitt jobb och mina vänner. Det finns inget annat jag önskar mig. Utom kanske en ny Volvo, säger Rahim Tand.Offer för kriget
Trots det smittsamma leendet och värmen som omger Rahim Tand så har han en svart och tragisk bakgrund. I kriget mellan Iran och Irak blev hela hans familj dödade. Hans pappa, mamma, bror och syster blev offer för kriget när han bara var 8 år gammal. I stället fick han bo hos sin faster och börja arbeta för att få pengar till mat. Kriget skadade honom inte bara mentalt utan också fysiskt. Av splittret från en missil blev han av med sin ena tumme.När han var 22 år flydde han tillsammans med sin faster sina kusiner över till Turkiet för att där söka visum till Sverige. Det tog tre år innan de fick sina visum och under den tiden var han tvungen att arbeta som byggnadsarbetare för att överleva. - I Iran finns det ingen trygghet och ingen ekonomi. Jag är dessutom kurd och då har vi inte samma rättigheter som iranierna. Det var inget bra land att leva i för mig.När Rahim Tand pratar om sitt hemland Iran så finns det ingen längtan tillbaks dit. Han har försökt att radera ut det från sitt minne för att slippa tänka på hur det var. I stället koncentrerar han sig på att bli svensk.- När jag kom till Stockholm var jag bara tillsammans med de som pratade samma språk som mig. Jag ville komma bort från det. Ville komma någonstans där jag kunde lära mig språket och få ett jobb. Då hjälpte min handläggare mig att hitta en lägenhet i Luleå. Jag kom hit i början på januari för fem år sedan. Det var kallt men jag tyckte att det var underbart.Östersund i husvagn
I Luleå fick han gå utbildning på KomVux för att lära sig språket och hur samhället fungerar, samtidigt som han fick ett arbete på Ormberget med att hjälpa barn som var där på olika evenemang. När han började känna att språket blev bätte sökte han en utbildning till traktorförare som han kom in på.- Utbildningen var i Östersund. Så i sex månader bodde jag där i en husvagn. När jag sedan kom tillbaks så tog min dåvarande chef och ringde till min nya chef och sa att han hade en kille som kunde köra traktor. Så jag fick ett nytt jobb utan att jag ens behövde söka.Älskar Sverige
Idag har Rahim allt han kan önska sig. Han har en lägenhet, ett jobb som han trivs med och många vänner. Det ända som fattas är en flickvän.- Jag har ingen flickvän nu. Jag pratar för mycket. Om jag är tillsammans med en flicka och hon får ett telefonsamtal så frågar jag vem det var. Men det ska man tydligen inte göra, säger Rahim Tand och ler sitt varma leende.Ändå ingår en fru och barn i den framtid han hoppas på och har satt som mål.- Ja, jag vill ha en fru och barn. Sen vill jag köra traktor och jobba fram till jag är 65 år. Kanske köpa ett hus och en ny Volvo. Då har jag allt jag någonsin kan önska mig.Rahim Tand är ett bra exempel på en invandrare som har anpassat sig till det svenska samhället och försökt bli en del av det. Stundtals känns det som han är mer svensk i hjärtat än många av dem som är födda här.- Jag tycker om Sverige. Det finns inget land som Sverige. Här känner jag mig trygg.

"Luleå är en underbar stad"

Som åttaåring miste han sin familj i kriget mot Irak. I dag vill han inte ens tänka på sitt hemland Iran. Nu är han en riktig svensk traktorförare som trivs i sitt nya land och i sin stad Luleå.