Lukas finner lugnet i luften

i står på havsisen mellan Hindersöstallarna och Hindersön, på Brändöfjärdens isväg. Det puttrar piggt från motorn som sitter i en ställning på Lukas Vesterlunds rygg. Han varvar upp den lilla 26-hästaren och avgasröken står rätt ut från avgasröret. Företeelsen kallas paramotorflygning. Flygare Vesterlund kämpar med den grågula skärmen som han är förbunden med via tunna linor. Skärmen ligger på isen, men han måste få vinden in i skärmen för att denna ska lyfta från isen som första del i startproceduren. Skärmen går upp, Lukas Vesterlund drar på gasen och springer litet lätt framåt. Nej, nej, skärmen tappar luften och rasar ner på isen. Fotograf Berndt Dimeus bistår genom att lägga skärmen tillrätta på isen. ? Nja, det är inte så svårt att hålla reda på alla linor. Allt är ganska logiskt. Men när jag började flyga tyckte jag att det såg rörigt ut, kommenterar Lukas Vesterlund medan han förbereder nästa startförsök. Svårt att starta ? Starten är svårast, i synnerhet med växlande och svaga vindar. Och när man inte har flugit så mycket blir det än svårare, förklarar han. Dags igen. I ena handen håller Lukas Vesterlund gasreglaget. På vardera sidan av skärmen sitter ett handtag och med hjälp av handtagen svänger flygaren. Dragning i båda samtidigt bromsar skärmen inför landning eller ger långsammare flygning. Mer gas på motorn eller mindre får den luftburne att stiga eller sjunka. Vinden är svårbemästrad och ytterligare försök görs. Det hela ser litet ostadigt ut. Flygaren tar några snedsteg. Tänk om färden blir vådlig? Skärmen fylls äntligen av vinden och Lukas Vesterlund springer och lyfter. Äntligen uppe i luften! Fem meters höjd. Tio. Tjugo, men snart trettio meter. Stabilt som tåget. Motorstopp? Ingen fara alls för vådliga styrningar, hisnande dykningar eller annat ringa till 112-artat. Lukas Vesterlund surrar vidare i stora svängar med fin och trygg flygning. Då slår dramatiken till på isen. ? Han har fått motorstopp, ropar Berndt Dimeus upphetsat. Ingen fara, dock. Paramotorpiloten hade bara slagit av motorn för landning. Nu seglar han ner på isen och tar mark i en elegant tvåfotsparad. ? Det var skönt. När jag väl var uppe gick allt bra, sammanfattar Lukas Vesterlund som under flygningen var uppe på cirka 100 meters höjd. Hans flygintresse startade med radiostyrt modellflyg. Paramotorflygningen upptäckte Lukas Vesterlund när han ville ha upp en kamera i luften som den fotograf han är, emellanåt vikarierande på Kuriren. ? Jag snubblade över paramotorflygning på internet. Min kompis blev eld och lågor. Efter tre dagar hade vi beställt utrustning. Paramotorflygning är inte farligare andra sporter, anser han. ? Men folk får lätt en uppfattning om sådana här sporter att det handlar om adrenalinkickar eller dårar. Men så är det inte. Om motorn stannar? Då landar man i lugn och ro. 750 meter upp i det blå I utbildningen ingår att lära sig att det handlar om skärmflygning och att motorn är en hjälpmotor. ? Man planerar alltid för landning i det fall motorn skulle stanna. Du flyger inte lågt ovanför storskogen eller över öppet vatten, utan ser till att du har höjd om motorn börjar strejka. Karlsson-på-taket-kommentarer från näsvisa stackare på marken? ? Det händer väl. Oundvikligt när man har propeller på ryggen. Annars tittar folk instinktivt upp när de ser mig. På isvägen har det varit mycket åskådare. Den här formen av flygning kittlar fantasin. Hans höjdrekord är 750 meter. Någon direkt höjdrädsla har han förstås inte. ? Om jag går upp i en mast känner jag av höjden. Men här känns inte höjden på samma sätt. Perfekt för fotografering Lukas Vesterlund vill satsa på flygfoto via paramotorflygning när han blivit litet mer rutinerad. ? Sådan flygning är perfekt för fotografering. Du kan slå av motorn vilket gör fotograferingen helt vibrationsfri, du kan flyga långsamt och det går att flyga lågt. Enda som kan konkurrera är helikopter, men då snackar vi om tusentals kronor i timmen. Hur känns flygningen? ? Du sitter som i en stol på 300 meters höjd, kan slå av motorn och bara titta ner. När det är riktigt vackert kan jag känna en väldig upprymdhet. En gång var jag ensam ovanför Björsbyn en sommarmorgon när solen just hade gått upp. ? Jag satt och tjoade och ropade där uppe för det var så häftigt! Så hör ni något i luften som hurrar är det bara Lukas Vesterlund som är uppe och surrar. FAKTA/PARAMOTORFLYGNING Den här formen för flygning kallas paramotorflygning i motsats till vanlig skärmflygning utan motorhjälp. Samma typ av skärm används. Motorn som Lukas Vesterlund använder är en tvåtaktare på 26 hästkrafter, monterad i en ställning, lite lik en ryggsäcksram. På denna finns också ett startbatteri och en bränsletank på tio liter som räcker till två timmars flygning. Marschfarten är stadiga 40 km/tim. Hjälm och kraftiga kängor är oumbärliga tillbehör för skärmflygaren. Piloten sitter i ställningen med ett slags sele och fötterna svävar fritt i luften. Ett öppet fält behövs för start och landning. En utrustning av den typ som Lukas Vesterlund har kostar 55.000?70.000 kronor. Ett fåtal flygare finns i Norrbotten, kanske tio stycken, varav två i Luleå. Utbildningsmässigt är vanlig skärmflygning grunden. Den motoriserade varianten utgör påbyggnad. Svenska skärmflygförbundet, internetadress http://www. paragliding.sesköter utbildning och utfärdar licenser för skärmflygarna. Skärmflygning utan motor började på 1970-talet. Paramotorflygning är i organiserad form en ny företeelse och reglerades mellan skärmflygförbundet och Luftfartsverket så sent som vid årsskiftet. En grov uppskattning säger att 300 paramotorflygare finns i Sverige. hakan.zerpe@kuriren.com 0920/376 21

Lukas finner lugnet i luften

Lukas ? en luftens lakej.Med skärm och propeller på ryggen svävar Lukas Vesterlund genom lufthavet.Han når inte himlen. Men det är himmelskt ändå.? Ibland känner jag en väldig upprymdhet. En gång satt jag ensam ovanför Björsbyn en sommarmorgon när solen just gått upp.

Lukas ? en luftens lakej.
Med skärm och propeller på ryggen svävar Lukas Vesterlund genom lufthavet.
Han når inte himlen. Men det är himmelskt ändå.
? Ibland känner jag en väldig upprymdhet. En gång satt jag ensam ovanför Björsbyn en sommarmorgon när solen just gått upp.