Ludvig Iresund och systern Amanda Iresund
Åtta personer står just nu skrivna som försvunna i Norrbotten hos Missing people. En av dem är Ludvig Iresund som försvann i juli 2017. Då var han bara 24 år gammal och bodde i Kalix. Än i dag, sju år senare, vet familjen inte vad som hände Ludvig. Nu berättar systern om det öppna såret och familjens förhoppningar.
– Även om det är jobbigt att prata så känns det som att det är värt att uppmärksamma, han är ju fortfarande försvunnen, säger storasystern Amanda Iresund.
Det var i juli månad för sju år sedan som familjen inte längre fick svar från Ludvig Iresund. Systern Amanda Iresund berättar att det inte tog länge innan de förstod att något hade hänt. Ludvig hade inte dykt upp på arbetet och arbetsgivaren hade sökt honom via telefon. Till slut kontaktade arbetsgivaren familjen.
– Jag minns precis vart jag stod när jag ringde Missing people och anmälde honom försvunnen.
Efter det gjordes det flera sökningar kring Kalix och polisen kartlade hans sista timmar innan försvinnandet. Hans cykel hittades i Karlsborg dagen efter och efter det även Ludvigs kattbur. Hans ryggsäck som innehöll hans pass och en brödpåse hittades på en annan plats i Karlsborg ett år senare, men aldrig Ludvig.
Amanda Iresund minns sökningarna som en av de värsta stunderna.
– Att få se de som sökte komma tillbaka utan att ha hittat något var jättejobbigt, det väcktes något hopp där.
Ludvig Iresund var 24 år när han försvann.
Ett halvår efter försvinnandet hittades hans katt via Facebook. Katten bor i dag hos Ludvigs mamma. Numera sker det inga sökningar och polisens arbete har stannat av. Men familjen hoppas fortfarande, trots tiden som gått, på att få något svar.
– Om vi hade fått veta vad som hade hänt, oavsett om det är det värsta, så hade vi i alla fall kunnat stänga igen det kapitlet. Nu är det som ett öppet sår.
Hon berättar också att sista gången han sågs var när han cyklade förbi sitt jobb.
– Han upplevdes som stressad och orolig och hade även pratat om detta med arbetskollegor.
Storasystern minns sin bror som en snäll, lite tillbakadragen, plikttrogen och skämtsam kille. Han gillade att fiska och var en väldigt bra målvakt i fotboll. Ludvig Iresund är inte dödförklarad och har ingen gravsten. I stället berättar Amanda Iresund att familjen har bilder och minnessaker hemma.
– Jag tänker ofta på Ludvig när jag är i skogen, säger systern.
Så här såg det ut när Missing people sökte efter Ludvig Iresund.
Amanda Iresund beskriver det som en utdragen sorg. Under de första åren var hon säker på att han skulle hittas. I flera år efter att han försvann tänkte hon på vilka förutsättningar som fanns beroende på säsong.
– När de inte hittade honom den sommaren så tänkte jag, "nu är det höst, då kommer bärplockarna eller jägarna hitta honom". Sedan tänkte jag att "till våren är det bra sikt i skogen, då kommer han hittas".
Nu, flera år senare, är hon inte längre säker. I stället vill systern bara veta vad som hände med honom.
– Att inte veta om det var en olycka, frivilligt eller om han blivit utsatt för något brott gör det svårt att gå vidare. Om vi skulle få veta skulle vi kunna ta oss några steg framåt i avskedsprocessen.
Ett besked tror Amanda Iresund även skulle hjälpa henne att minnas.
– Jag tror det skulle vara lättare att se tillbaka och minnas honom då. Nu fastnar man lätt i försvinnandet. Men det är ganska svårt, en del av oss är bara fast i något hål fortfarande.