På eftermiddagen i går slutförde hon sitt uppdrag och hann ta av sig kronan innan den steg henne åt huvudet.
- Jag höll på att svimma, sade den lite yra Alexandra Strömbäck.
PRO i Bergnäset var de sista som blev bjudna på stämningsfull och vacker luciasång för det här året. Luciatåget hade tunnats ut på grund av att flera tjejer drabbats av maginfluensa men det var inget som påverkade varken tåget eller sången.
Det var till en synes glad och pigg lucia som tog av sig kronan för sista gången. Men värmen från ljuset och den tidiga morgonen hade gjorde sitt.
- Vi gick upp klockan sex i morse, förklarar hon innan hon tar en klunk vatten.
Jobbigt
Det har varit jobbigt men mest roligt berättar Alexandra Strömbäck efter en stunds återhämtning om tiden som lucia. De förväntningar hon hade innan har överträffats.
- Det var bättre än vad jag trodde att det skulle vara. Det har varit uppskattat, mest av de äldre och det har varit kul för oss. Sen har vi haft så roligt tillsammans.
De otaliga bussturerna till alla de drygt tjugo anhalterna som skulle lussas liknar hon vid turnéliv hos artister. I kören har nya vänskapsband bundits och de har redan planerat att träffas igen.
- Alla har träffat någon som man kommer ha kontakt med. Vi har pratat om en återförening efter nyår.
Förutom det känslosammaste besöket på de 14 avdelningarna på Sunderby sjukhus står det henne självklart vad hon ser som mest minnesvärt.
- Det jag kommer att minnas mest var när vi sjöng nationalsången inför Luleå hockey.
Skulle du vilja vara lucia igen?
- En gång räcker, men om någon frågar så rekommenderar jag det.