London nästa för Maya

Därefter har det liksom inte funnits någon anledning att sluta skratta för Maya Degerlund, som kommer att inställa sig i London i början av september och sedan blir kvar där i ett och ett halvt år, då hon ska utbilda sig till kostymmakare inom teater och film i kursen Specialist Wardrobe Course.
RADA tar endast in två elever per år till denna kurs, varav alltså Maya Degerlund från Luleå blev en. Intagningen baserar sig på skriftlig ansökan, peronlig intervju och arbetsprov.
- Jag tänkte som så att jag gör väl ett försök, berättar Maya Degerlund och gör ett försök (halvlyckat) att hålla tillbaka ett skratt.
- Sedan blev jag en av 10-15 stycken som kallades till intervju i London. Dit hade jag med mig fem arbetsprover, bland annat kläder som jag gjort till föreställningarna Sugar, En handelsresandes död och Fallet Sally Beauchamp. Och så en portfolio med fotografier, på andra kläder som jag gjort.
- Bland annat tillfrågades jag då om vilka mina styrkor och svagheter är. Jag kommer knappt ihåg vad jag svarade och jag tror nog att jag hittade på en del. Jag svarade nog att jag är rätt så bra på att organisera och planera arbeten.
- Samt att jag har en tendens att börja prata alltför fort, när jag blir stressad. Jag får väl lära mig att prata fort på engelska nu då.
Maya Degerlund, som har en viss ärftlig belastning (pappa Rolf har varit chef för Norrbottensteatern), tänkte sig möjligen inledningsvis en karriär inom modeindustrin. Men kärleken till teatern tog över och sedan hon var tolv år har hon "vetat" att hon skulle jobba med tyg och kläder, på något vis.
Sedan hon var 14 år har hon haft att göra med teaterns kostymateljée och nu är hon årsanställd där, men tar tjänstledigt för att via den här kursen i England vidareutbilda sig inom det yrke som hon älskar. På ett närmast passionerat sätt.
- Allt sedan jag öppnade brevet och fattade vad det stod i det; då började jag förresten att gråta, så har jag haft rätt svårt att koncentrera mig på något annat, erkänner (med ett charmigt skratt) Maya Degerlund.
- Nu följer allt det praktiska: studielång, ordna någonstans att bo och sånt. Men fatta det här: jag är en av bara två i h-e-l-a v-ä-r-l-d-e-n som har kommit in på den här utbildningen. Stort, va?
Kan man absolut hålla med om. Kursen innefattar också praktik på en teater. I Mayas fall den likaledes djupt prestigefyllda National Theatre.
- Så man vet ju aldrig: kanske får man vara med och göra kläder till någon blivande storstjärna, säger hon (med - vad trodde ni? - ett skratt).
Helt nyligen har hon också arbetat med Agneta Fagerström-Olssons film Black Island Sisters. Men film och teater går aldrig att jämföra.
- Charmen med det här jobbet är att det är så olika. Hela tiden. Vägen fram till en premiär kan vara väldigt hård. Men när det är dags för premiär så sitter man där och känner lugnet falla över sig. Då känns det - helt underbart.
Och jo: hon är intresserad av kläder även privat. Mycket.
Och nej: hon syr aldrig någonting åt sig själv.
- Definitivt inte, säger hon (med ett...skratt...) och rättar till måttbandet som hänger om hennes hals ("det är det första man tar på sig när man kommer till jobbet").
- Det är som med en bagare - de bakar ju i allmänhet inte när de är lediga.
Trodde någon att den avslutande meningen möjligtvis kompletterades med ett smittsamt skratt, så var detta i så fall - helt rätt.
Grattis till utbildningen, Maya Degerlund!