”Hur är det att växa upp i en liten by i Norrbotten och känna att du inte passar in? Att dagligen bli sedd som någon du inte är och att leva i ett samhälle där du juridiskt inte existerar? Följ med mig på min resa som icke-binär transperson i en väldigt binär värld.”
Luleå Pride, som arrangeras av RFSL, är en festival som lyfter hbtqia-personer och synliggör hela regnbågsspektrat. Veckan har blivit en årlig folkfest och mycket har hänt sedan 2012 då Luleå Pride arrangerades första gången.
Hbtqia är ett paraplybegrepp för homosexuella, bisexuella, transpersoner, personer med queera uttryck och identiteter och intersexpersoner och målet med festivalen är att skapa ett bättre samhälle där alla är accepterade som de är.
En del i förändringsarbetet är informationsspridning och föreläsningar och då inte minst från personer som själva har erfarenhet av att leva som hbtqi-person.
Hannes Olofsson, som för övrigt föredrar pronomenet "den", är en av dem.
– Jag berättar om min resa fram till idag. Om skolgången, hur jag kom ut och om alla de svårigheter som jag möter som ickebinär i samhället, så som språk och könade utrymmen, säger den.
Begreppet ”transperson” började användas under 90-talet och i början av 2000-talet kom ”intergender” som kom att följas av ordet "ickebinär". Ickebinär kan den person kalla sig som varken identifierar sig som man eller kvinna.
– Många som är i en liknande situation brukar höra av sig men även föräldrar tar kontakt. De vill ha kunskap i hur de kan stötta sina barn. Det är speciellt viktigt som ung transperson att ha vänner som stöttar och hjälper en att rätta och sådant för det är inte alltid man vågar göra det själv.
Sedan Luleå Pride kom till staden har Luleå klättrat från plats 142 till åttonde plats i RFSL:s kommunrankning över hbtq-vänliga städer.
– Även om mycket har blivit bättre med en större acceptans i samhället där vi får ta mer plats så finns det fortfarande mycket hat och motstånd kvar. Mycket bottnar nog i en sorts rädsla för det man inte känner till, det som är nytt. Sedan tror jag att det blir lätt att haka på gruppen när man inte själv har åsikter kring hbtqi.
Ett exempel på detta är hur debatten kring homosexualitet och andra sexualiteter har svalnat och blivit mer accepterade medan det nu råder hätska diskussioner kring transpersoners rätt att existera.
För Hannes Olofsson har livet tagit olika vändningar sedan den börjat föreläsa och blivit mer öppen och aktiv på sociala medier. Det har bland annat resulterat i en hel del hat och hot som satt djupa spår.
Ett av breven Hannes Olofsson fått motta innehöll rena hot vilket ledde till en polisanmälan och även om det snart är ett år sedan det senaste så lever minnena och rädslan kvar.
– Jag har fått hat- och hotbrev hemskickade med posten vilket har känts väldigt jobbigt. Jag höll andan varje gång posten skulle hämtas av rädsla att få ett till sådant brev. Det kommer en så nära och blir mer personligt att läsa hur "fel" jag och min familj är i ett handskrivet brev än i kommentarer och meddelanden på sociala medier
Men det finns även stunder som ger Hannes Olofsson hopp och bevis på att varje människa kan göra skillnad.
– Någon läste ett av mina inlägg om vad som hänt och uppmanade alla att skicka "snällpost" till mig. Då fylldes brevlådan med kärlek i stället. Det är så fint.
Föreläsningen äger rum fredag klockan 18.00 i Kulturcentrum Ebeneser.