Liten - men ändå så stor

Att vara 13 år är inte alltid lätt. Speciellt inte om du spelar hockey med dem som är tre år äldre.
Det är något som Oscar Fredriksson i Kiruna bittert fått erfara.
- Man får vara beredd att tappa andan ibland, säger Oscar Fredriksson Kiruna AIF/HC.

LULEÅ2006-11-22 06:00
Kiruna har i hur många år som helst kunnat kalla sig för en plantskola. Och det med fog. Föreningarna Kiruna AIF och HC har skeppat iväg talanger till hela hockey Sverige och till Nordamerika och NHL. Men nu är det ett tag sedan någon riktig supertalang från Kiruna äntrade isen i en elitseriematch.
Klubbarna AIF och HC, tidigare bittra rivaler, har också blivit tvungna att slå sig samman på grund av spelarbrist.
Men nu verkar det som att en ny stjärna är på väg att tändas, en talang som redan spelar med dem som är två år äldre, och gör det, dessutom, i förstakedjan.

Spelar ett stort spel
Han heter Oscar Fredriksson och är ganska liten till växten, men spelar ett stort spel. Helt orädd på isen var han definitivt en avgörande faktor i Kirunas bronsvinst i Kurirenspelen.
Tillsammans med Viktor Mikko och Jesper Kemi, var han en av de spelare som låg bakom det mesta.
Fredriksson själv fick också äran att avgöra genom att peta in 4-2 målet (matchen slutade sedan 4-3).
Och efter matchen var han ganska nöjd.
- Det här känns riktigt bra, speciellt eftersom vi förlorade mot dem med 0-4 i gruppspelet.
Sin egen insats bedömer han som godkänd över helgen och ganska bra i bronsmatchen. Men han passar på att lyfta fram Viktor Mikko som den riktige hjälten.
- Han gör ju mål på vartenda läge han får, konstaterar han.
Fredriksson berättar vidare att han trivs i laget och att hans intåg där inte beror på spelarbrist. Men samtidigt säger han också att de har ett ganska ungt lag.
Bara nio stycken av spelarna är födda 1991, stommen består av spelare födda 1992.
Och Oscar Fredriksson tycker att det är ganska stor skillnad att spela med dem som är två år äldre.
- Det går fortare och spelarna är starkare. Sedan får man vara beredd på att tappa andan ibland. Det smäller mer och jag är inte så stor, men det funkar, säger han.
Han skyndar sedan till omklädningsrummet för att byta om inför den drygt 30 mil långa bussresan hem.
En resa som förmodligen inte känns lika tung med en bronsmedalj runt halsen.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!