Han föddes med en hockeyklubba i handen. Årets tomtefar befinner sig mestadels dribblande på ishockeyscenen. Luleå hockeys säkra kort. Poängkung i ryska hockeyligan och nu senast succén i Genève. Det är något av det som 34-åringen hunnit med i livet.
Men bakom strålkastarljuset finns en djup person som grubblar, har dödsångest och som tror att det finns skyddsänglar som vakar över oss.
Han heter Linus Omark och bland vassa skridskoblad och hjälmar av stål ska han denna afton förvandlas till tomtefar på is.
Ishockeysagan börjar i Övertorneå på tidigt 90-tal.
– Jag hade en trygg uppväxt. I Övertorneå på den tiden låste du inte din cykel, knappt dörren, när du gick hemifrån. Det fanns inte så mycket att göra för mig som ungdom på den platsen. Mina två bröder spelade hockey vilket gjorde att även jag fattade tycke för sporten. Vi idrottade mest, berättar han.
Tidningens tomtefar har valt att skicka sin julhälsning hela vägen till andra sidan jordklotet. Vi fäster ett frimärke på klappen, så den kan passera Nordpolen, och hämtas i Australien. Hälsningen är till hans bror, Jörgen, som han saknar lite extra i juletid.
– Han är en av anledningarna till att jag blev hockeyspelare. Han lärde mig att bli hårdhudad från dag ett. Nu var det flera år sedan vi sågs och det är klart att jag saknar honom, säger Linus Omark.
I Övertorneå finns minnena från barndomens jular. Hela familjen samlad framför Kalle Anka när klockan slagit tre.
– Jag är en riktig julkille och kommer från en familj med klassiska jultraditioner. Tomten har jag trott på så länge det gick. Nu var det ett bra tag sedan jag var med på julfirandet då jag har varit utomlands så länge. Men det är en tradition som vi har haft sedan jag var liten och som jag nu försöker föra över till mina barn.
Som 16-åring flyttade Omark till Luleå. Han värvades till klubben i färgerna rött, gult och svart med en vrålande björn i framkant.
Karriären har sedan varit framgångsrik. Omark blev den första svensken som gjort hundra mål i den ryska ligan KHL.
I september 2011 kraschade det ryska KHL-laget Lokomotiv Jaroslavls plan i Ryssland. Alla spelare som var ombord omkom i olyckan. Omark befann sig inte själv på planet men händelsen berörde honom på djupet.
– Jag hade två tidigare lagkamrater som gick bort i den kraschen. Det kunde lika gärna ha varit jag. Jag fick en stark flygrädsla som följd, säger Linus Omark.
Dödsrädslan blev en del av livet och vardagen.
– Det var framför allt när jag bodde i Ryssland som det fanns stunder när jag var rädd för att dö. Jag kunde läsa om hemska saker i tidningen och få för mig att det skulle hända mig. Jag har gått till psykologer och på något sätt har det blivit bättre med åren, säger han.
Nu har familjen funnit sitt drömhus i Gammelstad som de totalrenoverat.
– Det känns som att jag har hittat hem, säger tomtefar.
Kanske kan det ibland vara skönt att njuta av ishockeyscenen från en parketts avstånd.
– Jag har otroligt hög press på mig själv och tror att andra har åsikter om mig fast egentligen så är det bara jag själv som överanalyserar. Om jag har gjort en dålig match blir jag arg på mig själv. Men pressen är också en underbar sak att ha. Det finns något kittlande med den, vilket jag tror alla elitidrottare kan känna. Men man vill inte att det ska gå ut över hela livet. För mig blev det bättre när jag fick barn.
Du har tjänat bra som hockeyproffs. Tycker du att vi likt Karl Bertil Jonsson ska ta från de rika och ge till de fattiga, så här i juletid?
– Alla ska dela med sig. Samtidigt står jag för att man ska få det man förtjänar om man jobbar hårt. Inget ska vara gratis.
Hemma sitter han och döttrarna bänkade framför julkalendern om familjen Knyckertz och i vissa avsnitt besöker tjuvfamiljen lämpligt nog kyrkbyn.
Hur är ditt förhållande till Gud?
– Jag tror att det finns en Gud. Förut bad jag mycket för mig själv om jag ville önska mig något. Jag tror att det finns skyddsänglar som vakar över oss.
Vad är lycka för dig?
– Att min familj mår bra är den största lyckan för mig.
Några 16-åringar dribblar med pucken på isen nedanför. Tomtefar blickar ut över arenan som rymmer minnena. Vad har då tomtefar för förhoppningar på det nya året?
– På ett personligt plan ska jag försöka njuta av stunderna. Inom hockeyn vill jag göra något stort.