För att göra den långa historien en smula kortare så startade denna Älvsby-flickas tankar kring att hjälpa andra långt ned i åren.
– Jag har alltid vetat att jag vill syssla med detta. Mamma har alltid inpräntat människors lika värde och att man ska vara hjälpsam. I skolan ställde jag upp som kamratstödjare.
Frisör var hennes yrkesval och hon utbildade sig bland annat i Stockholm där hon bor i dag, när hon är hemma vill säga. Frisörjobbet fick en liten tid men sen valde hon att börja arbeta som personlig assistent.
– Det var min grej! Då kände jag verkligen att jag hade hamnat rätt, säger hon med emfas i rösten. Och tanken, som hon burit hela livet, att få åka och "rädda Afrika" dök upp och fick nytt liv.
– Jag anmälde mig som volontärarbetare för en lokal hjälporganisation och reste iväg till Tanzania hösten 2009 där jag arbetade i tre månader i en liten by. Där fanns ett kombinerat daghem och barnhem. En underbar tid även om mycket där är elände med aids och andra sjukdomar. Men man möter så mycket fantastiska människor med så mycket kärlek, beskriver Linnea som för övrigt talar flytande swahili.
Och kärleken var besvarad från hennes sida, hon berättar om hur hon gick all in med sitt engagemang:
– Jag minns en by vi besökte där faktiskt 95 procent av invånarna var alkoholiserade, även barnen! De har en slags dryck ,bambujuice, som man dricker för att stilla hungern. Vi såg en pojke där- bara skinn och ben och vi tog honom med oss till sjukvård, jag gav mig katten på att skulle han klara sig, berättar Linnea som lyckades med sin föresats.
Småningom reste hon hem men beslöt att återvända till Tanzania igen, nu med egna planer på att starta en egen organisation och att via den bygga en grundskola och ett barnhem. Det är nu två år sedan hon förverkligade Ccy ,Caring from Childhood to youth, i samarbete med lokala personer i Tanzania och samarbetspartners i Sverige. I dag är skolan och barnhemmet i den nya skolbyn färdig att tas i bruk.
–Vi kan nu öppna för dagis och första klass och barnhemmet har plats för 16 barn.
Att vara sin egen organisation och administration samt hjälparbetare är en styrka om än ett tufft uppdrag i stark motvind.
– Man brottas med korruption och och byråkrati, men man får också goda kontakter och samarbetspartners i drivna tanzanianer. Men lätt har det inte varit. Det som är bra är att jag har kontroll över hela gången- från den slant min granne lägger i min hand till maten jag stoppar i munnen på de här barnen som jag ser som mina egna. Vi som jobbar med det här har inga löner, inga administrativa kostnader, inga resekostnader. Pappa brukar säga att jag är lite tokig som betalar för att få arbeta. I botten har hon sitt jobb kvar som personlig assistent.
Så hur får hon allt att spinna runt då? Jo genom att tigga bidrag från snälla medmänniskor och givmilda företag med mera. Det har gått sådär.
– Vi har fått ett par hundratusen genom Sven Hööks stiftelse och 10.000 från Polarbröds ägare med mera. Jag är dålig på att tigga. Och hjäpbehovet är så väldigt stort. Jag inser att jag inte kan rädda "hela Afrika". Men man har nått en bit på vägen när man kan mota sjukdomar, förbättra sjukvården och skapa bättre utbildning.
Nu är hon hemma igen i Sverige och ämnar skaffa sig en stabilare bas med pojkvän från Älvsbyn och plan på vidare studier.
– Jag är sugen på att bli lärare och kunna verka som sådan i Tanzania, mitt andra hemland.
I tankarna är hon ständigt där och får täta uppdateringar från skolbyn son hon ska återse igen i höst:
– I går fick jag ett mail om att ett barn blivit bitet av en giftig orm. Man tog sig springande med honom till en lokal vårdcentral men det var ingen där... Då sprang man med honom till en annan by och pojken hann nästan dö på vägen... Tänk om vi hade haft en motorcykel, som alla kan köra, en sån kostar 7.000 kronor där nere och kan betyda liv och död säger Linnea Öman.