Ride like a girl, det vill säga med bra teknik och säkerhet. Det är den röda tråden när Li Thurfjell ordnar skoterevent i Saxnäs.
Hon drar i startsnöret om och om igen tills skotern går igång med ett mullrande ljud. De snötäckta ängarna runt hemmet i Vitå väntar, med gnistrande vit lössnö.
Li Thurfjell, 39, drar i väg på sin skoter så att snön yr.
– Det här är livet! skrattar Li när hon kört några varv, stannar skotern och tar av sig hjälm och skyddsglasögon.
Hon är hästtjejen som blev sugen på att testa andra hästkrafter och tog skoterkörkort för fem år sedan.
– Det var jag, som var 34, och ett gäng 16-åringar, säger Li och berättar att hon aldrig kört skoter och familjen har aldrig ägt en skoter, men hon var fast från första stund.
Li köpte en hjälm och handskar men ett skoterköp skulle bli för dyrt och när ett år gått var hon nära att sälja sin hjälm. Hon skulle ju ändå aldrig få användning för den. Men det fick hon, tack vare en kund i franssalongen i Luleå.
Kunden skulle iväg på en skoterhelg för tjejer, men den var fullbokad. När det dök upp en avbokning i sista stund bestämde sig Li, efter viss övertalning, att följa med.
– Jag skulle få låna en skoter och blev försäkrad om att det inte gjorde något att jag var en total nybörjare. Men det var ändå med en skräckblandad förtjusning jag satte mig i bilen och körde de 50 milen till Saxnäs.
Det blev en helg full av skoterkörning. Li körde fast, hon körde omkull och fick en träningsvärk som höll i sig i dagar. Hon blev också glatt överraskad över den tillåtande gemenskapen bland skotertjejerna.
– Jag fick nya vänner och behövde aldrig känna mig dum eller i vägen. Trots att jag var så trött att jag emellanåt grinade inne i hjälmen så gav den här helgen mig verkligen mersmak. Jag älskade det! Det dröjde inte så länge förrän jag fick låna en skoter för att följa med till Björkliden på ännu en skoterhelg.
Den resan blev inte riktigt vad Li hade förväntat sig. Körningen var alltför tuff för en nybörjare och i en brant och lång fjällpassage, på väg uppåt, välte hon med sin skoter.
– Det var så extremt brant att jag bara gled nedför fjället och skotern rullade efter mig. Jag tror att det var hästtjejen i mig som reagerade från ryggmärgen när jag greppade tag i en skidkrok och äntligen fick stopp på den farliga färden. Sedan promenerade jag sista biten upp och när jag kom fram grät jag när jag insåg hur nära ögat det var att gå riktigt illa.
Men Li blev inte avskräckt. Tvärtom. Nästa dag körde hon skoter på Torneträsk och i skogen och när hon kom hem från Björkliden beställde hon sitt livs första skoter.
– Jag fick vänta på den i ett halvår. Under tiden hann jag träffa min sambo Anton, som också är skoterkille. Sedan flyttade vi ut på landet och här har vi utforskat närområdet med våra skotrar varje vinter. En ny tradition är att premiären sker på julaftonen.
Li har hunnit vara på flera skoterevents och har bytt maskin tre gånger under de senaste fyra åren. Nu har hon en lång skoter med turbomotor.
– Jag har lärt mig att det är lättare att gasa sig loss om man har en kraftfull motor. Jag tycker att det är helt fel att tjejer ofta rekommenderas att köpa en kort skoter med mindre motor. Det är att göra tjejerna en björntjänst.
Det är en kunskap hon bland annat vill förmedla under det skoterevent för tjejer som Li anordnar i Saxnäs i mars.
– Jag vet inte hur många gånger jag fått höra att det bara är att gasa sig ur problemen, men ingen har förklarat varför, utom renägaren och instruktören Tanja Nordfjell, som jag träffade på ett event. Därför har jag anlitat henne som huvudinstruktör för Ride lika a girl.
Li säger att ingen ska känna sig i vägen eller som att man sinkar gänget man kör med. Alla ska få utrymme att utvecklas och våga prova på och lära sig nya saker.
– Vi ska lära ut teknik som ger trygghet och vi ska ha lektioner på skotern, sedan delar vi in oss i grupper efter kunskapsnivå. Det finns plats för både nybörjaren och den avancerade.
Li Thurfjell säger att tjusningen med skoterkörning är något fler borde upptäcka.
– Skotern tar oss till vackra utsiktsplatser och magiska ställen i skogen dit vi aldrig kunde ta oss annars. Sedan är det förstås viktigt att alltid köra skoter med stor respekt för naturen och andras marker. Det är också något jag vill lära ut.