Levande legend lämnar teatern
Jan-Erik Boman har varit en institution på Norrbottensteatern i över 40 år. I hans smedja har de mest fantastiska dekorer byggts - men nu tackar han för sig.
Att Jan-Erik Boman hamnade på teatern var inte en självklarhet utan snarare en slump.- Jag körde lastbil för ett åkeri när Norrbottensteatern startade 1967. Teatern tog kontakt med firman jag jobbade för och sökte en chaufför och jag hoppade på det. Jag körde alla föreställningar och började samtidigt jobba som extratekniker.Utöver chaufförsjobbet
Efter några som chaufför åt Norrbottensteatern blev han fast anställd 1973 och började då jobba med scenbyggnation och dekorer i tillägg till chaufförsjobbet.- Det var mest ett olycksfall i arbetet att jag hamnade i smedjan. Jag började jobba med träarbete som scenmästare 1973 och fick hjälpa till med planeringen av scenbyggnationerna. När vi sedan flyttade hit till våra nuvarande lokaler så blev det mycket smide och sedan har jag blivit kvar här, säger den blygsamme Boman.Autodidakt
Någon formell utbildning har han inte utan är självlärd.- Jag lärde mig väl när jag började svetsa ihop gammbilar när jag var 15-16 år gammal, skrockar han förnöjt.Jan-Erik har under sina nära fyra decennier på jobbet konstruerat hundratals scendekorer, den ena mer avancerad än den andra och på teatern vet man inte hur man ska kunna ersätta allt kunnande som nu lämnar byggnaden.- Det är hemskt att Jan-Erik slutar. Vi har ingen som kan ersätta honom. Han har så oerhört mycket specialkunskap som inte går att lära ut eller köpa. Vi kommer att
vara tvugna att vända oss till olika firmor och det kommer dels att bli dyrare och det är inte säkert att de klarar av jobbet heller, berättar Mona Knutsdotter, scenograf och mångårig medarbetare.- Äsch, ni kan ju alltid ringa och fråga om det är något ni undrar över, replikerar Jan-Erik.Rätt tidpunkt
Under årens lopp har medarbetare, pjäser och projekt passerat revy och minnena är många - även om de flesta inte passar i tryck enligt Boman. Han minns bland annat hur det var när teatern höll hus i gamla Hermelinsskolans aula.- Där fanns det en gammal hiss som var livsfarlig. Den gav elchocker när man tryckte på knapparna och kablarna som skulle dra hissen hängde bara och dinglade på sidorna. I dag är det mycket mer noga med säkerheten."Rätt läge"
Att ett visst mått av vemod infinner sig när man ska lämna en arbetsplats efter så många år kan tyckas naturligt, men Jan-Erik Boman är till synes oberörd av den
ankommande pensionsdagen.- Det är rätt läge nu. Än orkar jag gå hem själv och behöver inte bli skjutsad. Det är dags för ungdomarna att ta över, säger han och ler stort. - Nu ska jag bara fiska, hugga ved och ta det lugnt.
Så jobbar vi med nyheter