"Under de närmaste månaderna får jag inte bära tungt eller lyfta armen över axelhöjd", säger Leif Öhrvall som fått en hjärtstartare inopererad.
– Det är fortfarande svullet och en bula som buktar ut, säger Leif Öhrvall när han drar upp tröjan för att visa var hjärtstartaren – en ICD - sitter.
Om hjärtat stannar kickar den i gång det direkt.
Det är bara några veckor sedan som livet vändes upp och ned för Leif och särbon Camilla Malmström. Klockan 06.10 på måndagsmorgonen vinkade de av varandra i hallen på Porsön. Leif åkte till Hermelinen för att köra ett styrkepass.
– Jag gillar att morgonträna före jobbet, då har man energi hela dagen, säger Leif som arbetar som sektionschef på Arbetsförmedlingen.
"Här sitter hjärtstartaren som ska kicka igång hjärtat om jag drabbas av fler hjärtstopp", säger Leif Öhrvall som tycker att det är känslosamt att prata om vad han varit med om.
"Det blev helt svart när Leif ringde och berättade vad som hänt", säger särbon Camilla Malmström.
Efter en ballongsprängning i vintras hade han återhämtat sig oväntat väl och kände sig i sin allra bästa form.
– Jag och Camilla hade en jättefin sommar i stugan utanför Boden, där jag arbetat fysiskt flera timmar om dagen med att röja skog. Jag kände mig lycklig, stark och förväntansfull inför årets älgjakt. Jag har aldrig varit så förberedd inför jakten som i år och har köpt nya grejer och ställt i ordning allt i förväg, säger Leif och konstaterar att det inte blir någon jakt i år.
Måndagen 26 augusti förändrades alla förutsättningar när Leif rasade ihop på gymmets golv.
– Jag ställde i ordning hantlarna inför en övning när jag plötsligt kände mig konstig och fick ur mig ”Men shit vad yr jag blev …” I efterhand har jag fått höra att killen jag pratade med bara uppfattade ”Men shit” och sedan bara ett sludder innan jag stöp på golvet.
Leif har inga minnen av vad som hände efter det men har fått berättat för sig att människor i träningslokalen genast strömmade till för att se vad som stod på och för att hjälpa till. En kille påbörjade hjärt- lungräddning omgående, en annan stod och räknade och höll takten och en kvinna skötte inblåsningarna. Träningskompisarna var också rådiga och kopplade på hjärtstartaren färdigt tills ambulansen var på plats efter 12 minuter.
– När jag vaknade hörde jag hjärtstartaren som om och om igen sa ”preparing for defribillation”. Strax därefter berättade ambulanspersonalen för mig att jag haft ett hjärtstopp och skulle föras till Sunderby sjukhus.
En timme senare när Camilla var i full färd med att ta emot föräldrar och barn på förskolan ringde hennes mobil. Det var Leif som berättade att han drabbats av ett hjärtstopp och befann sig på sjukhuset.
– Sedan hörde jag inget mer, det blev svart. Jag bröt ihop och sprang ut på parkeringen. Jag måste åka till sjukhuset men insåg att jag inte hade någon bil, jag hade ju cyklat till jobbet. En pappa kom ut och erbjöd mig att låna hans bil, men jag klarade inte av att köra och ringde efter min son. Jag var i chock och pappan stod och höll om mig tills sonen kom och hämtade mig.
För Camilla var det en lättnad att se Leif, som såg ut precis som vanligt där han låg i sjukhussängen. Men han fick inte lämna sängen ens för att gå på toaletten på egen hand och efter ett par dagar opererades hjärtstartaren på plats innanför huden på bröstkorgen. Om Leif drabbas av ett nytt hjärtstopp kommer den att kicka igång hjärtat direkt.
Det var när Leif Öhrvall kände sig som starkast som hjärtstoppet kom. Det blev en chock för både honom och Camilla Malmström.
"I början var jag euforisk över att jag överlevde. Nu tänker jag mycket på vilka begränsningar livet kommer att ha framöver", säger Leif Öhrvall.
"I början var jag euforisk över att jag överlevde. Nu tänker jag mycket på vilka begränsningar livet kommer att ha framöver", säger Leif Öhrvall.
Det var när Leif Öhrvall kände sig som starkast som hjärtstoppet kom. Det blev en chock för både honom och Camilla Malmström.
Till en början tog Camilla på sig ansvaret för att hålla Leif vid liv.
– Jag hade panik och kunde inte sova på nätterna, jag måste hela tiden kolla så att Leif andades. Förut tyckte jag att hans snarkningar var jobbiga, nu är det jobbigt om han inte snarkar.
Även Leif tyckte att det var jobbigt när han vaknade på nätterna av att Camilla skulle känna om han andades. För att bearbeta vad de varit med om har paret gått i samtal hos kuratorn på sjukhuset och en och en halv vecka efter hjärtstoppet åkte Leif till stugan.
– Det var viktigt att Camilla skulle få komma till ro och i stugan kopplar jag av på riktigt. Vi har många släktingar och vänner i närheten så vi kan känna oss trygga med att det finns hjälp i närheten. Direkt efter hjärtstoppet var jag i ett rus ”jag har klarat mig”, nu tänker jag mycket på vad jag inte längre kan göra.
En vecka efter hjärtstoppet åkte Leif tillbaka till gymmet för att träffa de som räddat hans liv.
– Tänk om jag hade vetat vad människor som tränar bredvid mig kommer att betyda? De räddade mitt liv! Och tänk att det hände just där och inte när jag satt i bilen eller var ensam i stugan. Det är känslosamt att prata om.
Även Camilla har tänkt tusen varianter av ”tänk om”.
– Tänk om det hänt i hallen och det var upp till mig att hålla honom liv? Och tänk om jag hade misslyckats? Men nej, det var inte Leifs tur att dö den här gången.
"Under de närmaste månaderna får jag inte bära tungt eller lyfta armen över axelhöjd", säger Leif Öhrvall som fått en hjärtstartare inopererad.
"Jag berättar om mitt hjärtstopp för att påvisa hur viktigt det är med kunskap om hjärt-lungräddning", säger Leif Öhrvall, här med särbon Camilla Malmström.
"Jag är otroligt tacksam för gymkompisarnas insatsser. de räddade mitt liv"; säger Leif Öhrvall.