Det var den 27 juni, klockan 15.30 som Hugget med stort H kom för Johan.
Han kastade med sitt spinnspö och laxfluga i Kalix-älven på ett ställe som han inte närmare vill gå in på.
Knappast förvånande. Det brukar vara så med med riktiga storfiskarna...
Den lax han efter 15-20 minuters kamp lyckades få upp på älvbrinken vägde hela 17,5 kilo och var 110 cm lång.
En glänsande grann lax, som ger Johan en suverän ledning i laxklassen i fiske-DM, och som inte är långt efter Kurt Landins rekordlax från Lansån 2009 på 20,3 kilo.
Givetvis är också fisken på 17,5 kilo den ojämförligt största fisk som den unge storfiskaren Johan Vidgren fått.
Johan Vidgren bor i Tyresö, men fiskar gärna här uppe i norr.
Den gångna helgen har han också varit i fjällen och fiskat.
- Jag har släkt i Kalix, därför fiskar jag gärna.i Norrbotten och i Kalixälven på somrarna, berättar Johan,
På vintern är ishockey hans stora intresse, och där är han en lovande spelare.
Vad gjorde du med storlaxen efteråt?
- Jag rensade den och frös in den, slutar Johan.
En annan lycklig fiskare på sistone är Thomas Lahti i Gamla Uppsala.
När han besökte sin stuga uppe i Idivuoma under midsommaren fick han uppleva ett harrfiske som han aldrig tidigare varit i närheten av ...
Det var i bäckarna som rinner in till Silasjärvi som storharrarna stod på rad i forsnackarna, och högg när Thomas Lahti elegant serverade dem sina flugor.
Harrarna kom på rad.
Den största vägde 1.450 gram, den andra 1.360 gram, och den tredje 1.310 gram.
Längden på den största var 55 cm.
Thomas Lahti har fått stora harrar tidigare, men aldrig tre så fina som nu , och på så kort tid.
- Det var ett helt fantastiskt fiske, berättar Thomas Lahti lyriskt.
Vad hade du för bete?
- Jag hade två flugor. Dels en nymf med guldskalle, men även en egen fluga som jag kallar "Europa Thomas". Den är nästan som en Europa tolva, men med en egen liten touch, konstaterar storfiskaren lite hemlighetsfullt.
Thomas Lahti tycker det är underbart att flugfiskesäsonen är igång igen, och han konstaterar att det verkligen kändes i spöt när de silverglänsade harrarna sög i sig flugorna i strömmen.
- Harrarna var grymt starka, så det tog lite tid att få in dem, men de kom till slut. Tror att kraften beror på att det fortfarande är ganska kallt i vattnet, slutar Thomas Lahti.