Det var Miljöpartiets de gröna i Luleå som bjudit in till ett öppet seminarium med rubriken" När kan vi äta lax igen"? Svaret på den blev att det kan ta sin tid. I presidiet fanns bland andra eu-parlamentarikern Isabella Lövin, därtill författare av boken Tyst hav om tillståndet för Östersjön. Från Kustfiskarförbundet Kjell Strömbäck Kalix. Två kontrahenter med olika syn på fiskens farlighet.
– Vi har olika ingångar konstaterar Strömbäck som berättar att Kustfiskarna själva bekostat provtagningar på laxfiléer och i dessa prover fått resultatet att halterna dioxin ligger på hälften av det gränsvärde som Livsmedelsverket satt. Hur det kan skilja så mycket är oklart.
– Men det är ju något som vi måste utreda säger Strömbäck som berättar att branschen, med runt 35 heltidfiskare, är bekymrade om sin framtid och sina utkomster.
Isabella Lövin anförde på mötet att det inte finns anledning att misstro Livsmedelsverkets mätningar. Hon vände blicken mot frågan varför halterna av dioxin och PCB är så höga-vart föroreningarna kommer ifrån.
– Industrier som Outokumppu, österifrån och nedifrån kontinenten, gifter som kommer med vindarna från diffusa utsläppskällor som kol och vedeldning och som regnar ned här. Så kan vi inte ha det, Sverige måste sätta press på EU att få till en minskning av utsläppen istället för att ha ett undantag från förbudet av försäljning, förklarade Lövin.
EU förbjuder försäljning av fisken utanför Finland och Sverige som fått dispens att sälja den med rekommendationer från Livsmedelsverket på måttliga intag.
–Man måste hitta källorna och göra något åt saken var Lövins budskap på mötet.
– Det finns massor av fisk men vi kan inte fiska det är jobbigt, näringen blöder konstaterade Kjell Strömbäck.