Nästa år kan Bergnäsbron fira ett jubileum. Lars-Erik Jodérus är en av få med minnesbilder från den sjätte juli 1954 när Luleå gick man ur huse för att med egna ögon se hur deras stad skulle förändras av en bro.
Trots att händelsen inträffar en vanlig tisdag har det, enligt Norrbottens-Kuriren, samlats uppemot 20 000 personer som ser en möjlighet att torrskodd kunna gå över Luleälven.
– Jag växte upp bara något kvarter bort. Det var ett spektakulärt bygge som vi grabbar följde på nära håll. Jag minns att det inträffade en dödsolycka under byggtiden. En barndomskamrat föll från en byggställning till ett av brospannen som stod på slänten nedanför bryggeriet i väntan på att den skulle bogseras ut i älven, berättar Lars-Erik som hette Johansson på den här tiden.
På bilden kan vi se 12-årige Lars-Erik stå intill talarpodiet med vattenkammad bena. Det framgår tydligt att det är en högtidsdag. Han är klädd i vit skjorta och bruna manchestershorts.
I förgrunden står stadsfullmäktiges ordförande Nils Malmberg och den 42-årige prins Bertil som gör sitt första besök i Luleå. Det är den socialdemokratiske kommunpolitikern som kallar ögonblicket för det största som hänt i Luleå sedan stadsbranden.
Efter sitt tal går prinsen med beslutsamma steg mot den ljusblå bandet, som dygnet innan orsakat panik i stadshuset sedan det uppdagats att sådana färgglada band inte finns att köpa i Luleå utan måste snabbrekvireras från huvudstaden.
– Det var en spännande dag. Det var min mamma som bestämt att jag behövde vara uppklädd. Det var otroligt mycket folk. Jag minns att vi grabbar från Oscarsvarv sprang för att vara först över bron.
På andra sidan bron är kön av personbilar kilometerlång. Redan samma kväll sker den första krocken.
Vid det gamla färjeläget på Bergnäset samlas både unga och gamla. Det spelas regementsmusik, en sångkör framträder. På kvällen blir det dans.
En epok har tagit slut.
Året är 1842. Det är vägbyggmästare CH Alm som väcker det allra första djärva förslaget om en bro över Luleälven. På den tiden korsas älven med hjälp av en roddfärja, men i slutet på 1800-talet köper Luleå stad in en ångfärja.
På 1930-talet kostar det fem öre att ta sin cykel över älven, 15 öre för passagerare och 60 öre för en Ford.
– Vi brukade göra helgutflykter när jag var barn. Jag minns hur vi tog med oss våra cyklar på färjan och trampade till Edlings kafé på Bergnäset, erinrar Lars-Erik Jodérus.
Den sista färjeturen sker den sjätte juli 1954, samma dag som broinvigningen. Skepparen heter Harry Johansson. Hans arbetsdag börjar vid femtiden på morgonen och sista turen sker klockan 22. Historien förtäljer inte om Harry var med under firandet vid färjeläget.
Broförbindelse till Bergnäset är en ständigt återkommande fråga i stadsfullmäktige. 1932 är det nära, men militära intressen gör att broprojektet i Gäddvik får en högre prioritet.
Det andra världskriget utgör en försenande faktor, men den 14 mars 1950 startar schaktningsarbeten på Luleåsidan.
Det är Stockholmsföretaget Monberg & Thorsen AB som utför grundläggningen och betongarbeten, medan AB Motala verkstad bygger stålkonstruktioner, maskiner och bidrar med elektronik till bland annat brons klafföppning. Arbetschefen är dansk och heter Mogens Kjeldson.
Den 8 september 1951 förolyckas en dykare. Efter avslutat arbete tar han av sig dykarhjälmen och sätter sig på roddbåtens kant. Det uppstår en gungning i båten som gör att dykaren faller ned i vattnet. Utan hjälm och försedd med tyngder i sin dykardräkt sjunker han till älvens botten.
Det tar 4,5 år att bygga vad som då är Sveriges näst längsta bro. Antalet arbetare skiftar, men som mest handlar det om runt 150 personer.
Det farligaste arbetet sker längst ned i betongkassunerna som bär upp bron. Ett 20-tal meter under vattenytan torrläggs arbetskammaren med hjälp av tryckluft och inspekteras av tre arbetare innan rummet fylls med betong. Uppstigningen måste ske långsamt för att personalen ska undvika dykarsjuka.
Brons längd är 896,8 meter. Bredden är 13 meter, varav körbanan är sju meter bred.
Det första året passerar i genomsnitt 2 500 fordon per dygn. Ett årtionde senare har antalet ökat till 9 000 fordon. På 1970-talet är det uppe i 15 000 fordon.
Vart sjätte år inspekterar Trafikverket sina 20 600 broar, men Bergnäsbron kontrolleras varje år. Anledningen är kända sprickbildningar som kan ha funnits där ända sedan bron byggdes.
– Vår ambition är att hålla igång bron så länge som det går. Därför mäter vi varje år för att se hur sprickorna utvecklas. I dag är vår uppskattning att det kommer att behövas en ny förbindelse inom 15-20 år, tror Marcus Lindin på Trafikverket.
Han är nationell samordnare för landets alla öppningsbara broar och övervakar ett område som sträcker sig från Falsterbo till Luleå.
Marcus Lindin har varit i Luleå ett flertal gånger. Hans misskännliga västkustdialekt får en varm ton när Bergnäsbron kommer på tal.
Om en ny bro ska stå på plats om 15 år, när måste byggprojektet sättas i gång?
– Arbetet med att ta fram en vägplan och projektering bör i så fall komma igång inom sex år, svarar Marcus Lindin.
Var kommer den nya bron att placeras?
– Vår tanke är att den ska byggas parallellt med den nuvarande bron för att kunna landa på samma plats i Luleås vägnät. Sånt här har vi lyckats göra förut. Men om vi gör rätt kan vi hålla igång den gamla bron längre än vad dagens beräkningar visar. Med återkommande reparationer kanske Bergnäsbron kan räddas kvar till 2060-talet.