Två byggarbetare nickar välkomnande på parkeringen intill häktet och anstalten. Vi befinner oss på Porsön i Luleå – och här råder byggfeber.
Nio anstaltsplatser ska bli 62, samtidigt som häktesdelen går från 37 platser till 43.
Det är den historiskt största satsningen i Norrbotten och i övriga Sverige av Kriminalvården, i spåren på den grova brottslighetens framfart.
Samtidigt som anläggningen i Luleå växer sker en liknande utbyggnad i Haparanda, med en massiv rekryteringsinsats i spåren på satsningen.
Men det finns mörka moln.
Inför kommande öppning av anstalten i Luleå larmar fackförbundet Seko om en pågående kris i Kriminalvårdens verksamhet. Överbeläggningar i kombination med en bemanningsproblematik innebär förödande konsekvenser, menar Gabriella Lavecchia, förbundsordförande i Seko.
På klass 1-anstalterna är hot och våld mot anställda vardag.
I en enkät uppger 30 procent av de tillfrågade att det är uteslutet eller inte särskilt troligt att de arbetar kvar inom Kriminalvården om två år.
Lön, arbetstider, arbetsmiljö och ledarskap uppges vara andra orsaker till de negativa svaren.
– Detta är en ohållbar situation, säger Gabriella Lavecchia i en intervju på fackförbundets hemsida.
Anders Lundbäck, facklig företrädare för Seko på häktet i Luleå, lyfter de låga lönerna som det största problemet för verksamheten i Norrbotten. Att denna verklighet riskerar att slå oerhört hårt när Kriminalvården ska växa.
Förra året var medianlönen 27 500 kronor för kriminalvårdarna.
– Då har du en medianlön på den svenska arbetsmarknaden på 33 000. Lönen är en hygienfaktor. Det måste ligga upp mot medianlönen. Annars blir det svårt att rekrytera, säger Anders Lundbäck och fortsätter:
– Så sent som i veckan tappade vi en person till Arbetsförmedlingen som hade jobbat här i tio år – bara på grund av lönen. Den personen trivdes jättebra.
– Redan i dag är det kris. De har väldigt svårt att bemanna existerande anstalter. Vi har lånat ut personal till Salberga till exempel för att de ska kunna bedriva häktesverksamhet, säger Magnus Lundbäck, skyddsombud på häktet.
Förutom lönen berör Sekos larmrapport till stora delar inte verksamheten i Norrbotten, menar säkerhetshandläggaren Kristoffer Livbom.
– Det är väl inte riktigt den verklighet vi upplever här. Inte jag i varje fall. Men vi väl se. Vi har jättemycket erfarenhet just nu som vi hoppas att vi får behålla, säger Kristoffer Livbom.
Arbetsledningen i Luleå får högt betyg. Trivseln och sammanhållningen är andra faktorer som får personalen att stanna.
– Därför är det så viktigt att man får behålla anställda, att det blir en kärna av erfarenhet som blir kvar, säger Anders Lundbäck.
Men så var det lönen. Med de stora industriprojekten i Norrbotten är risken för att konkurrensen om arbetskraft blir för stor, tror han.
– Kriminalvården nationellt måste förstå att det inte funkar. Det går inte att ha så låga löner.
Om ingenting snabbt förändras är risken att situationen i södra Sverige flyttar norrut, tror han. Med nya kollegor vid sin sida, nästan varje dag.
Tror du att Sekos larm kan avskräcka personer att söka arbete här?
– Ja, det tror jag absolut. Tyvärr. För det här är ett viktigt och jättebra jobb. Jag skulle önska att det värderades högre i form av högre lön.